Sambesi

Sambesi (Zambesi), sydöstra Afrikas största flod, upprinner med sin ena källflod, Lotembwa, i träsksjön Dilolo på 1,450 m. höjd, under 11° 30' s. br. och 22 1/2° ö. lgd fr. Greenw. Efter att hafva upptagit Lungebungo fr. h. och Liambai fr. v. flyter den under namnet Liba i sydlig och sydöstlig riktning genom Barotse-dalen och Manbunda-riket öfver en 60--150 km. bred, årligen öfversvämmad grässlätt. Nedanför Sesjeko (17° 30' s. br.) erhåller den namnet S., förenar sig med de från v. kommande Kuando och bildar de väldiga Victoriafallen (Mosiwatunja), der den 900 m. breda och 100 m. djupa strömmen störtar ned i en klyfta af endast 20 m. bredd. Floden genomilar derefter i sitt strida lopp ett skogigt berglandskap, upptager Guai från s. och vänder sig under 27° ö. lgd mot n. ö., bildande gräns mellan rikena Marutse-Mambunda och Matebele. Derefter bildar den Kebrabassa-fallen ofvanför Tete och flyter genom Lupata-passet i sydöstlig riktning in i det låglända, af bambus bevuxna kustlandet, mottagande från v. Sjire, Njassasjöns aflopp. Slutligen bildar den ett delta af 5,000 qvkm. utsträckning och mynnar ut i Indiska oceanen, genom fyra grenar: Milambe, Kongone, Luabo och Timbve. Längden uppgår till 2,450 km. Genom sin rikedom på katarakter och sitt sänka utlopp är floden likväl endast delvis segelbar och af jämförelsevis ringa betydenhet för samfärdseln. Nedre delen af dess flodområde, som i sin helhet beräknas till 1,430,000 qvkm., innehafves af portugiserna, som der anlagt stationerna Zumbo, Tete och Senna. Flodens lopp har undersökts af Livingstone (1851--59) samt af portugiserna Serpa Pinto, Capello och Ivens (1878--79).