Kaspiska hafvet (R. Kaspijskoje more, Pers. Bahr Kolzum), den största insjö på jorden, ligger i gränsskilnaden mellan Europa och Asien samt omgifves i s., mellan floderna Astara och Atrek, af Persien, men för öfrigt af ryska landskap. Det har en längd i n. och s. af omkr. 1,260 km. och en bredd af 280--450 km. samt intager en yta af 439,418 qvkm. Denna insjö är synnerligen märklig för sitt djupa läge i förhållande till hafvet; dess bäcken är nämligen djupaste delen af en sänka i jordytan, som ligger under hafsytans nivå. Hela denna fördjupning (det aralsk-kaspiska låglandet) var fordom ett haf, som stod i förbindelse med
såväl Arktiska som Svarta hafvet. Af detta haf, som minskades till följd deraf att mera vatten afgick genom afdunstning än hvad som tillströmmade genom floderna (enl. Aragos åsigt), återstå numera, utom några mindre saltsjöar i sydöstra Ryssland, endast Aralsjön och K., tvänne vattenbäcken med salt vatten och utan synligt aflopp. Ryska undersökningar rörande Amu Darjas gamla lopp hafva ådagalagt, att Aralsjön afskildes tidigare från K. än detta från Svarta hafvet. Genom den långa, smala sjön Manytj, som har aflopp till Don, hvilken utfaller i Azovska sjön, sammanhängde K. i den historiska tiden med Svarta hafvet, och ännu i 17:de årh. skall vattenvägen mellan båda hafven varit öppen t. o. m. för större fartyg (ännu rinner stundom något vatten från Manytj till floden Kuma, som utfaller i Kaspiska hafvet). Sedan flere år tillbaka har uppgjorts en plan att genom denna af naturen danade fördjupning anlägga en kanal, som bl. a. skulle i hög grad främja Rysslands handel. Man har beräknat, att af samtliga segelbara vattenvägar i Ryssland 41 proc. komma på K:s vattensystem, 9 proc. på Azovska sjöns och 18 proc. på Svarta hafvets. -- Kaspiska hafvet ligger enligt senaste, af F. G. V. Struve granskade mätningar 26,045 m. under Svarta hafvets yta och 74 m. under Aralsjöns. Oaktadt i detsamma utmynnar Europas största flod, Volga, och dessutom floderna Kuma, Terek, Sulak, Samur, Kura, Kysyl Usen, Atrek och Ural m. fl., ökas icke K:s vattenmassa, emedan afdunstningen är så stark och den porösa marken derjämte uppsuger en mängd vatten. Vattenståndet stiger visserligen i Juni och Juli, när floderna hafva högvatten, men sjunker åter under vintern, och några tro sig hafva iakttagit en sakta fortgående minskning, ett fenomen, som deremot bestrides af andra, hvilka påstå, att K:s yta en gång stått lägre än nu. Denna åsigt saknar ej sannolikhet, om, såsom äldre geografer och historieskrifvare uttryckligen försäkra, Volga på deras tid flöt, icke till K., utan till Azovska sjön, en riktning, som hon tyckes hafva haft så sent som i 5:te årh. -- K:s stränder äro merendels låga och sandiga, i synnerhet i n. och n. ö.; södra stranden, pers. prov. Gilan och Masenderan, är hög och bergig. De mest framspringande punkterna af kusten äro i v. halfön Absjeron och Kap Kurinski s. om Kuras mynning, i ö. Kap Krasnovodsk och Kap Tjub Kargan på halfön Mangischlak. Af vikar må nämnas på vestra kusten Agrachan, Kysylagatj och Enseli, på östra Hassan-Kuli, Balkan, Karabugas, Kinderli, Korjak, Mertvyi-Kultuk och Kaidak. K:s bassäng består af tvänne väsentligen olika delar. Den norra, n. om en linie mellan Tereks mynning och halfön Mangischlak, är en fortsättning af steppen, utan bestämd strandlinie, och har högst 20 m. djupt vatten. Vattnet i denna del har så ringa salthalt, att det är drickbart (egentl. vigt = 1,0016) och isbelägges om vintern. Den södra delen tillfryser aldrig och har djupt vatten (ända till 900 m.) samt större salthalt (egentl. vigt = 1,009). Största salthalten hafva vikarna på östra sidan, i synnerhet den stora grunda och nästan cirkelrunda Karabugas-viken, som endast genom ett 140 m. bredt sund står i förbindelse med det egentliga K. Under sommarmånaderna, då afdunstningen är störst till följd af den starka solhettan, strömmar vattnet in genom den smala mynningen med en hastighet af 3--5 km. i timmen, och lager af salt afsättas oupphörligt på bottnen och stränderna. Med kännedom om K:s salthalt, mynningens bredd och djup samt strömmens hastighet har von Baer beräknat, att Karabugas-viken dagligen drager från K. den ofantliga qvantiteten af 350,000 tons salt. Flere delar af K:s stränder, särskildt halfön Absjeron och ön Tjeleken, öfverflöda på nafta och petroleum. Djurlifvet i K. företer en märklig blandning af hafs- och färskvattenstyper. Förekomsten af själar och sill är ett otvetydigt bevis på K:s forna samband med oceanen. Rikedomen på fisk (i synnerhet lax, mal och flere arter af störslägtet) är utomordentligt stor; fisket sysselsätter ensamt i guvernem. Astrachan 60,000 pers. och inbringar årligen 30--40 mill. kr. -- Handeln och sjöfarten på K. äro ovanligt lifliga, såväl med segel- som med ångfartyg. K. tjenar som kommunikationsväg för den direkta handeln mellan Ryssland, Persien, de kaukasiska provinserna och de transkaspiska, af turkmener bebodda områdena. De vigtigaste hamnarna äro i v. Astrachan och Baku, i s. Enseli, i ö. Krasnovodsk och Alexandrovsk samt i n. Gurjev. Genom rysk-persiska freden i Turkmentsjai (d. 22 Febr. 1828) erhöll Ryssland rättighet att hålla en krigsflotta på K. Stationen för denna flotta, som 1881 räknade 16 fartyg, är sedan 1875 Krasnovodsk.