Kasuarerna, Hippalectryo, zool., bilda ett slägte inom strutsfoglarnas ordning. De hafva lindrigt hoptryckt, smal och trubbig näbb, en på pannbenet fäst kam eller hjelm, täckt af en hornartad massa, och till hälften naken, vanligtvis med en eller två hudflikar försedd hals, de korta vingarna försedda med fem trinda, fanlösa skaft, som likna horntaggar, i stället för pennor. Fjädrarna likna ragg, emedan deras fanstrålar sakna bistrålar. Fötterna hafva tre, med tjocka, något spetsiga klor väpnade tår, af hvilka den innersta är stark och dubbelt så lång som de öfriga. Egentlig stjert saknas. Af de till detta slägte hörande arterna må nämnas hjelmkasuaren, H. galeatus, som är
svart, med grönblått ansigte och grönt bakhufvud, samt har halsen framtill violett, på sidorna blå och baktill lackröd. Ungarna äro ljust gulbruna, med mörkbruna längdstrimmor, och hafva kammen endast antydd. Om artens utbredning vet man ingenting bestämdt; han förekommer åtminstone på den ostindiska ön Ceram, uppehåller sig i de tätaste skogarna och för ett så undangömdt lif, att man sällan får se honom. Kasuaren går med långsamma steg, men kan springa med förvånande hastighet och hoppa fullt halfannan meter högt. Han lefver af växtämnen, men försmår icke helt och hållet föda ur djurriket. Sina tre till sex gröna ägg lär honan lägga på ett underlag af blad. Fångna kasuarer värpa ofta ägg, hvilka rufvas af hannen, och man har i London lyckats uppföda ungar. Kasuaren är klokare, men elakare än strutsarna, trätgirig och stridslysten samt fruktas mycket af de zoologiska trädgårdarnas väktare för sina elaka streck och sitt hätska lynne. Äfven i Australien, på Nya Guinea och närliggande öar finnas kasuarer, hvilka dock utgöra särskilda arter. C. R. S.
