Kazan (Kasan). 1. Guvernement i östra Ryssland, begränsadt af Nisjnij-Novgorod, Vjatka, Ufa, Samara och Simbirsk. Areal 63,715 qvkm. 1,872,437 innev. (1879), ryssar, tatarer, tjuvasjer (mest hedningar), tjeremisser samt, i mindre antal, mordviner, votjaker m. fl. Öfver hälften af befolkningen är icke-slavisk, och mer än 500,000 äro muhammedaner. Landet genomflytes af Volga och hennes biflod från venster Kama, är höger om Volga genomskuret af djupa raviner samt två rader bergshöjder, mellan Volga och Kamas högra strand en öppen stepp, mellan Volga och Kamas venstra strand ravinfyldt och i v. skogbevuxet. Nästan hela landet hör till permiska systemet; endast längst i s. träder jura i dagen. Inom K. finnas flere mineralkällor. Åkerbruk och boskapsskötsel äro hufvudnäringar. Af hela arealen äro 46 proc. åkerjord, 8 proc. ängar och 34 proc. skog. -- Det nuv. guvernem. K. var i början af medeltiden hufvudland i det blomstrande och långt i odling framskridna Stor-Bulgarien (jfr Bulgar, Bulgarer), på hvilket rikes ruiner grundades det mongoliska (tatariska) tsar-riket K. 1438 af Ulu-Machmet. Hans ättlingar fortforo att herska, tills staden K. intogs af Ivan den förskräcklige (1552) och riket förenades med Ryssland. Guvernem. K. bildades 1708, men omfattade då äfven en stor del af sydöstra Ryssland, och fick sitt nuvarande omfång 1781. -- 2. Hufvudstad i nämnda guvernem., ligger på sju kullar, 4,5 km. från venstra Volgastranden, samt genomflytes af Volgas biflod Kazanka och 4 andra småfloder. Den består af Kreml, den egentliga staden samt förstäderna. Kreml ligger på en höjd i stadens norra del och bildar en aflång, af en mur omgifven fyrkant samt innehåller jämte guvernörens bostad flere kyrkor, bland dem katedralen (grundad 1562), och Bogoroditskij-klostret, uppfördt 1579 för att mottaga den undergörande bilden af "Guds moder af K.", hvilken 1821 flyttades till Kazanska kyrkan i Petersburg. Den egentliga staden består af små envåningshus, omgifna af trädgårdar, har omkr. 40 grekisk-ryska kyrkor, 2 kyrkor för de gammaltroende, en luthersk och en rom.-katolsk kyrka, 12 moskéer samt flere kloster. Den bebos mest af ryssar, medan tatarerna hufvudsakligen bo i förstäderna. Af bildningsanstalter eger K. ett universitet (grundadt 1804), med fyra fakulteter och lärostolar i flere orientaliska språk, observatorium, botanisk trädgård, en prestakademi (stiftad 1846), flere gymnasier och tatariska skolor. Staden, som 1879 hade (enligt en uppgift) 134,434 innev., deraf 13,635 tatarer, är säte för guvernören samt för ärkebiskopen af K. och Sviajsk. Till följd af sitt läge nära Volga är K. en vigtig stapelplats för handeln mellan Europa och Asien; handeln ligger väsentligen i tatarernas händer.
Äfven är K. medelpunkt för en betydande tillverkning af läder (i synnerhet finare sorter), ljus, bränvin, bomulls- och hampvaror, helgonbilder m. m. -- Staden K. nämnes först 1236 bland de af mongolerna eröfrade städerna, men låg då längre upp vid Kazanka, 52 km. från hennes mynning, der några ruiner ännu finnas. Den nuv. staden grundades af Ulu-Machmet och blef hufvudstad i tatar-riket K. Den uppbrändes 1774 af Pugatsjev, men återuppbyggdes af Katarina II.