Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Kefalonia

Ämne: Öar och ögrupper · Geografi: öar, kuster, Afrika och Indien

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 8 (1884), sp. 561–562 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Kefalonia (hårdt k; Forngrek. Kefallenia, nu officielt: Kefallenias, Ital. Cefalonia), näst Korfu den största af de Joniska öarna, belägen midt emot Patras-viken och i ö. skild från Ithaka genom det 7 km. breda Viskardo-sundet. Areal enl. Strelbitsky 688,8 qvkm. Ön är till större delen uppfylld af berg; det högsta, fordom kalladt Ainos (nu Elatovuni, Ital. Monte nero), når en höjd af 1,620 m. Troligen är det denna ö, som hos Homeros kallas Same l. Samos och betecknas såsom tillhörande Odyssevs' rike. Under den historiska forntiden bildade den en tetrapolis, d. v. s. var delad mellan fyra sins emellan oberoende städer: Same, Pale, Krane och Pronnoi, hvilka dock aldrig höjde sig till större betydenhet och tidtals voro underkastade främmande välde. Under peloponnesiska kriget (431--404 f. Kr.) intogs ön af athenarna, men gick snart åter förlorad. Af kejsar Hadrianus skänktes den å nyo till Athen. Från 395 e. Kr. tillhörde den det bysantinska riket, och i sammanhang med upprättandet af det latinska kejsaredömet (1204) kom den

under Venezias skydd. År 1479 eröfrades den af turkarna, men återtogs 1500 af venezianerna, hvilka den sedan tillhörde under nära tre århundraden. Efter den venezianska republikens upplösning (1797) har K. delat samma öden som de öfriga Joniska öarna (se d. o.). För närvarande bildar den tillsammans med det öster derom belägna Ithaka en förvaltningskrets, en s. k. nomarki, inom konungariket Grekland med en areal af 785 qvkm. Innevånarnas antal uppgick 1879 till 80,543. -- I likhet med de öfriga Joniska öarna har K. ett synnerligen mildt och angenämt klimat, men jordens bördighet är medelmåttig och spanmålsproduktionen ej tillräcklig för behofvet. Deremot odlas ädla trädfrukter med fördel, och bland exportartiklar märkas i synnerhet olja, vin och korinter. Hufvudsakliga näringsfång äro handel och sjöfart, hvartill läget och de förträffliga hamnarna särskildt inbjuda. Hufvudstaden Argostoli, på vestra sidan, med 7,871 innev. (1879), är säte för ärkebiskop och förvaltningsmyndigheter. Den förstördes 1867 nästan fullständigt genom en jordbäfning, som härjade en stor del af ön. A. M. A.