Keim

Keim [kejm], Theodor, tysk protestantisk teolog, f. i Stuttgart 1825, studerade i Tübingen och Bonn, och blef 1856 diakon i Esslingen samt teol. professor i Zürich 1860 och Giessen 1873. Död derstädes 1878. Redan hans äldre kyrkohistoriska arbeten röjde en vidsträckt lärdom och en framställningsförmåga af hög rang. Han gjorde sig dock mest känd genom sina tre kristologiska arbeten: Der geschichtliche Christus (3:je uppl. 1866; "Den historiske Kristus", 1867)), Geschichte Jesu von Nazara (3 bd, 1867--72) samt Geschichte Jesu nach den ergebnissen heutiger wissenschaft, für weitere kreise übersichtlich erzählt (1873; 2:dra uppl. 1875). I dem har K. -- hufvudsakligen med ledning af Matteus, som han anser vara den äldste och tillförlitligaste af evangelisterna -- velat lemna en kritiskt sofrad framställning af Jesu lif. Den mellersta af K:s ofvannämnda skrifter är känd såsom ett af de fullständigaste arbeten, som utkommit i detta ämne. P. F.