Kemble

Kemble [ke'mböl]. 1. John Philip K., engelsk skådespelare, den mest berömde på sin tid, f. 1757, studerade i Douai till prest (han var der kamrat med Talma), men öfvergick 1776 till scenen och uppträdde i de större provinsstäderna till 1783, då han med framgång debuterade som Hamlet på Drury-lane-teatern. Han var ledare af denna teater från 1788 till 1803, då han blef delegare i och direktör för Covent-garden-teatern. Efter dennas brand, 1808, uppbyggde K. en ny, som han skötte ända till 1817, då han tog afsked från scenen. Död i Lausanne 1823. K. imponerade genom sin ståtliga gestalt och sin kraftiga, välljudande stämma; hans deklamation var särdeles uttrycksfull, och han egnade sina roller ett inträngande studium. Hans naturel lämpade sig bäst för romerska hjelteroller; som Coriolanus och Brutits har han förblifvit ouppnådd. I andra stora Shakspeare-roller anses han icke hafva hunnit så högt som Garrick och Kean. K. skref äfven åtskilliga dramatiska arbeten. Hans staty, utförd af Flaxman, restes 1833 i Westminster abbey. Jfr Fitzgerald, "The Kembles" (1871). -- 2. Charles K., engelsk skådespelare, den föregåendes broder, f. 1775, d. 1854, studerade, liksom före honom brodern, vid katolska kollegiet i Douai och valde äfvenledes efter afslutad kurs skådespelareyrket. Han debuterade 1792 i Sheffield och 1794 på Drury-lane-teatern, anställdes 1797 vid Hay-market-teatern samt fästes 1803 vid Covent-garden-teatern. Han efterträdde 1817 sin äldre broder i ledningen af denna, drog sig 1836 tillbaka från scenen, men gaf 1840 en rad definitiva afskedsföreställningar. I början af sin bana fördunklades K. af sin broder och sin syster (se nedan), hvilka han sekunderade i roller af andra rangen; men genom den yppersta uppodling af sina betydande yttre och inre gåfvor ryckte han småningom upp till en hög plats som scenisk konstnär. Särskildt i den högre komedien ansågs han oöfverträfflig. Hans spel bar städse prägeln af den kembleska skolans klassiskt ädla elegans och fulländade omsorg. K:s hustru, Maria Theresa K., född de Camp, gjorde sig bemärkt som skådespelerska, dansös och lustspelsförfattarinna. -- 3. Sarah K., mest känd under namnet Mrs Siddons, Englands största skådespelerska, den föregåendes syster, f. 1755, tjenstgjorde på tiljan redan i barndomen (syskonen K:s fader var direktör för ett resande teatersällskap). Under sina flickår uppträdde hon mest som sångerska. 1773 gifte hon sig med en ung aktör Siddons och spelade jämte honom på Cheltenhams teater, men engagerades 1775 vid Drury-lane-teatern, der hon dock rönte ringa uppmuntran. Hon utbildade derefter sin talang i de större landsortsstäderna, återkom 1782 till Drury-lane-teatern och skördade från denna tid idel triumfer såsom sin tids främsta tragiska skådespelerska. 1801 öfvergick hon till Covent-garden-teatern, från hvars tiljor hon 1812 tog afsked af allmänheten i sin favoritrol, Lady Macbeth. Sedermera uppträdde hon blott då och då för något välgörande ändamål. Död 1831. -- Mrs Siddons förfogade i rikt mått öfver alla medel att hänrycka och gripa åskådarna: en majestätisk figur, ett skönt och uttrycksfullt anlete med kraftigt formade drag, en sällsport klangfull stämma, hvartill kommo hög intelligens och inspirerad glöd i uppfattningen. Hon var otadlig i sin vandel och ansågs som en prydnad för de förnämsta sällskapskretsar. På lediga stunder öfvade hon med framgång bildhuggarekonst. En minnesvård öfver henne uppställdes 1851 i Westminster abbey i närheten af Shakspeares. Jfr Th. Campbell, "The life of mrs Siddons" (1837). -- 4. John Mitchell K., historiker och språkforskare, son af K. 2, f. 1807, d. 1857, vann redan såsom student vid Trinity college i Cambridge stort anseende genom historiska uppsatser. Han studerade från 1829 i Göttingen, der hans vetenskapliga håg af bröderna Grimm företrädesvis riktades på den angelsachsiska periodens språk och häfder. Frukter af K:s grundliga forskning äro bl. a. en upplaga af Beówulf (2 bd, 1833--37), Über die stammtafel der westsachsen (1836), Codex diplomaticus aevi saxonici (1839--40) samt History of the saxons in England (1849), ett vägbrytande verk. Latham fullbordade och utgaf hans arbete Horae ferales, or studies in the archaeology of northern nations (1864). -- 5. Frances Ann K., mest känd under namnet Fanny K. (mrs Butler), skådespelerska och författarinna, den föregåendes syster, f. 1809, uppfostrades af sin fader, Charles K., och faster, mrs Siddons, för scenen. 1829 debuterade hon som Julia i Shakspeares "Romeo och Julia" på Covent-garden-teatern, åt hvilken hennes förmåga skänkte en ny glansperiod. I förening med sin fader började hon 1832 en mycket framgångsrik tourné i Nord-Amerika. Hon äktade der 1834 en plantage-egare, Butler, ineri blef 1849 lagligen skild från honom. Sedan hon 1847 lemnat scenen, har hon uppträdt som föreläsarinna af Shakspeare. Hon har skrifvit bl. a. tragedien Francis the first (1832), Journal of a residence in America (1835), Poems (1842), Residence on a Georgia plantation (1863), med liffulla skildringar af slafveriet, och Records of a girlhood (1878). -- 6. Adelaide K. (mrs Sartoris), sångerska, den föregåendes syster, f. 1816, d. 1879, gjorde sångstudier i Tyskland, Frankrike och Italien, debuterade 1839 i Venezia som Norma, uppträdde derefter med stort bifall i norra Italiens öfriga större städer samt var 1841--43 primadonna vid operan i London. Sistnämnda år ingick hon äktenskap och drog sig tillbaka från scenen.