Kesjo [hårdt k] l. Hanoi, fordom hufvudstad i Tonking i Bortre Indien, vid högra stranden af Songkoi (Röda floden), omkr. 175 km. från mynningen. Befolkningens antal uppgifves af somliga till 100,000--150,000, af andra till endast 40,000. K. har ett ganska starkt citadell, uppfördt under konung Gjalongs (d. 1820) tid under ledning af franske officerare, samt flere stora offentliga byggnader, bland dem det kungliga palatset, som är flere km. i omkrets. Staden drifver en icke obetydlig handel; den importerar hufvudsakligen europeiska manufakturvaror och vapen i utbyte mot guld och alster af sin egen industri, särskildt siden och lackerade arbeten, samt anses i kommersielt hänseende gå en lefvande framtid till mötes, om landet erhåller lugn. Hamnen kan alla tider af året anlöpas af fartyg, som ej ligga mer än 2 m. djupt, om sommaren af större. -- Staden anlades af kineser i 8:de årh. och blef i slutet af 17:de årh. hufvudstad i riket Tonking samt kallades då vanligen K. (förr hette den Dong-do l. Dong-kin), under hvilket namn den till 1873 var känd i Europa, men kallas nu allmänt Hanoi. I Nov. 1873 intogs staden och fästet af den franske upptäcktsresanden Francis Garnier. Denne mördades kort derefter, men hans seger ledde till ett fördrag (d. 6 Febr. 1874) mellan Annam och Frankrike, enligt hvilket sistnämnda land skulle underhålla en konsul och en liten garnison i K. samt hamnen hålles öppen för alla nationers handelsfartyg. Under Frankrikes krig i Annam 1883--84 intogs fästet d. 24 Apr. 1883 af franske befälhafvaren Rivière och var sedan utgångspunkt för fransmännens operationer längs Songkoi.
Nordisk familjebok · första upplagan
Kesjo
Ämne: Byggnader och städer i världen · Målare, konstnärer och konst
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 8 (1884), sp. 628–629 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗