Kithara

Kithara l. kitharis [hårdt k] kallades ett af forntidens greker allmänt begagnadt stränginstrument, hvars uppfinning vanligen tillskrefs Apollon. Sannolikt skilde sig kitharans inrättning icke väsentligt från lyrans (se d. o.). Kitharan har gifvit namn åt de nyare instrumenten cittra och guitarr. -- Kitharod (Grek. kitharaoidos l. kitharodos, Lat. citharoedus) kallades en sångare, som sjelf ackompanjerade sig på kithara. En viss färdighet i sång och citterspel ingick hos grekerna redan i den allmänna bildningen; men med kitharoder förstod man dock hufvudsakligen dem, hvilka ex professo egnade sig åt denna konst och deri uppnådde en högre grad af skicklighet. Kitharoderna föredrogo heliga sånger vid de religiösa högtiderna och uppträdde i festlig täflan vid de stora nationalspelen. De voro ärade och eftersökta gäster vid furstarnas hof såväl som i enskilda samqväm och öfver hufvud vid alla de många tillfällen, då man med tonernas makt ville höja lifvets glädje. Apollon sjelf, såsom kitharans uppfinnare, gällde som den främste kitharoden och afbildades ej sällan med kitharan på armen i den för kitharoderna häfdvunna fotsida festdrägten (se fig. i art. Apollo, sp. 900). Han brukar i denna egenskap äfven benämnas Musagetes, d. v. s. sånggudinnornas anförare. A. M. A.