Kleve

Kleve (Cleve). 1. Fordom sjelfständigt hertigdöme inom det gamla Tyska riket, beläget på ömse sidor om Rhen, i norra delen af nuv. preussiska Rhenprovinsen. Arealen uppgick till omkr. 2,200 qvkm. Det var från början ett grefskap, som 1368, sedan grefvarnas af K. ätt utgått på manssidan, förenades med grefskapet Mark. 1417 blef det ett hertigdöme. Hertig Johan III ärfde 1511 af sin svärfader, hertig Vilhelm IV, Jülich och Berg samt förenade 1521 vid sin faders död dessa med K. Efter jülich-kleveska arflöljdskriget (se Jülich förenades K. jämte grefskapen Mark och Ravensberg med Brandenburg (1614), ehuru de fasta platserna ända till 1672 voro besatta af generalstaternas trupper. I freden i Basel (1795) afträdde Preussen landet på venstra Rhenstranden till Frankrike (depart. Roer) och 1805 äfven den öfriga delen. Napoleon I lade 1806 större delen af K:s område till storhertigdömet Berg, men 1810 förenades den nordligaste delen med franska dep. Overijssel. 1814 kom K. åter till Preussen med undantag af ett mindre stycke, som lades till Gelderland i Nederländerna. -- 2. Stad i preussiska regeringsområdet Düsseldorf (Rhenprovinsen), fordom hufvudstad i ofvannämnda hertigdöme, 7 km. från nederländska gränsen och 5 km. s. om Rhen, med hvilken staden sedan 1848 är förenad medelst en kanal. 10,059 innev. (1880). Staden är anlagd i holländsk stil på trenne kullar samt omgifves af fruktbara dalar och ängar, hvilka till större delen omskapats till parkanläggningar. Märkligaste byggnaden är det forna residensslottet (med ett, enligt sägnen, af Caesar uppbygdt torn, Schwanenthurm). Jernhaltig mineralkälla, kallvattenkuranstalt, mineralvattensfabrik samt åtskilliga andra industriella anläggningar. Stadens ursprung går tillbaka ända till romaretiden.