Klippgrafvar

Klippgrafvar. Att i klippor uthugga hvilorum för de hädangångna brukades under forntiden i många land, der de yttre förutsättningarna för deras anläggning funnos och man egde förmåga att bearbeta det hårda materialet. De äldsta egyptiska klippgrafvarna från det gamla rikets tid visa ofvan berggrunden en fristående, aflångt fyrkantig byggnad med platt tak och sluttande väggar (en "mastaba"), från hvilken ett lodrätt schakt, en grafbrunn, leder ned i djupet. I denna utmynnar en vågrät gång, i hvilken sarkofagen har sin plats. Grafvar af detta slag förekomma t. ex. omkring de stora pyramiderna i Nedre Egypten. Klippgrafvar vid Beni Hassan, från det mellersta rikets tid, hafva formen af grottor med en stundom kolonnprydd ingång. Det är i dem, som man finner den s. k. protodoriska kolonnen äfvensom den tidigaste formen af lotoskolonnen. Klippgrafvar från det yngsta rikets tid förekomma i stor utsträckning på vestra Nilstranden i de libyska bergen i närheten af det forna Thebe. De hafva en mindre regelbunden anläggning än de nämnda, men sträcka sig i form af gångar, som stå i förbindelse med eller vidga sig till större pelarprydda salar och smärre kamrar, långt in i berget. De egyptiska klippgrafvarna äro i allmänhet rikt prydda med målningar. -- I Persien märkas konungagrafvarna vid Merdasjt i bergstrakten n. ö. om Persiska viken, med svårtillgängliga grafkamrar och rikt utsirade fasader. En kolonnad med de för den persiska konsten egendomliga enhörningskapitälen samt en blinddörr synes uppbära ett slags estrad, å hvilken den hädangångne är framställd offrande framför ett altare, allt i relief utmejsladt ur den branta klippväggen. -- De feniciska kusttrakterna vid Medelhafvets innersta hörn hafva likaledes att uppvisa klippgrafvar i stort antal. Dessa hafva dels karakteren af grafbrunnar, i hvilka horisontella schakt mynna ut, och hafva väl i regeln varit försedda med en fristående öfverbyggnad, dels ega de formen af grottor, stundom med gafvelkrönta, kolonn- och reliefprydda fasader. -- De judiska klippgrafvarna i närheten af Jerusalem sakna i regeln en konstnärlig prägel, ehuru en enkel fasad med egyptisk kranslist stundom förekommer. De rikare utstyrda, t. ex. de s. k. konungagrafvarna samt Jakobs graf, domaregrafvarna m. fl., visa många grekiska detaljer och torde, liksom de efter Abraham och Zakarias uppkallade, förskrifva sig från den sengrekiska tiden efter Alexander. -- Egendomliga former af klippgrafvar förekomma flerestädes i Mindre Asien. Den s. k. Midasgrafven i det gamla Frygien visar en gafvelkrönt fasad med svagt framspringande profiler och ytan täckt af ett rätvinkligt, om den s. k. à-la-grecquen påminnande, i svag relief utfördt upprepningsmönster. De lyciska klippgrafvarna vid Myra hafva fasader, som utgöra fullständiga efterbildningar i sten af gaflarna på ett resvirkshus af trä. Andra visa former, som påminna om de enklare grekiska templen. -- Bland klippgrafvarna i Europa kunna nämnas de af H. Schliemann på det gamla Mykenes akropol anträffade, efter Agamemnon och hans ledsagare uppkallade, anmärkningsvärda genom de dyrbara, för Greklands äldsta kultur upplysande fynden. Mera betydande ur arkitektonisk synpunkt äro de många klippgrafvarna i mellersta Italien, i det gamla Etrurien. Det inre är omsorgsfullt ordnadt och utgör en tydlig efterbildning af det gammalitaliska boningshuset, ofta med imiterade träkonstruktioner. Stundom förekomma uthuggna fasader med horisontalt afslutande listverk, lutande väggar och blinddörr med nedåtvända näbbformiga utsprång från karmens öfverliggare. Etruriska grafvar förekomma vid Corneto, Vulci och Cere, graffasader vid Norchia och Castelvecchio. Bland romaretidens grafvar märkas de s. k. kolumbarierna (se Columbarium) samt katakomberna (se d. o.) med sina oregelbundna förbindelser af gångar och kamrar, der de förste Kristna bisatte sina hädangångna. En särskild uppmärksamhet förtjena slutligen de klippgrafvar, som under den senare kejsaretiden utfördes i de syriska och arabiska gränstrakterna vid Palmyra, Heliopolis och Petra med praktfulla, rika fasader, hvilka med sin starka profilering, sina svängda eller brutna linier starkt påminna om en långt senare stilarts, barockperiodens, former. Upk.