Knesebeck

Knesebeck, Karl Friedrich von dem, friherre, preussisk fältmarskalk, f. 1768, inträdde i krigstjenst 1782. Han fattade tidigt smak för politiska och literära frågor samt yttrade sig ganska oförbehållsamt i några politiska tidskrifter. 1799 blef han adjutant hos general Rüchel i Potsdam och uppgjorde snart planen till bildandet af ett nationalförsvar, hvilken plan visserligen icke blef upptagen, men förskaffade honom inträde i generalstaben 1803. Kriget 1806--07 gaf honom tillfälle att utmärka sig. På grund af ett särskildt uppdrag, med hvars utförande han var sysselsatt, undgick han kapitulationen i Prenzlau och sändes derefter såsom fullmäktig till Bennigsen. På våren 1807 sändes han till Wien för att förmå Österrike till deltagande i kriget mot Napoleon. Efter freden i Tilsit drog han sig tillbaka till privatlifvet, men kallades åter till verksamhet 1809, då han sändes till österrikiska högqvarteret, der han med ifver förfäktade Tysklands intressen mot Napoleon. Efter freden drog han sig åter undan all offentlig verksamhet, men söktes å nyo fram 1812, då han skickades till Petersburg, der han af alla krafter arbetade emot återtåget. Då han icke vann något dermed, drog han sig, emellertid befordrad till generaladjutant, ännu en gång tillbaka, men togs af konungen till råds i alla politiska frågor. I början af 1813 utförde han först en beskickning till Wien och sedermera en till Petersburg, men var nära att genom obetänksamhet och afvoghet mot Ryssland förderfva hela det stora gemensamma företag, som då skulle planläggas. Under fälttågen 1813 och 1814 tjenstgjorde han i högqvarteret och tillskref sig många af de framgångar, som vunnos, men motarbetade och fördröjde genom tveksamhet äfven många af de fördelaktiga och ändamålsenliga åtgärder, som borde vidtagas. Han arbetade alltjämt för en nära anslutning till, ja rent af underkastelse under Österrike. Efter Gneisenaus död, 1831, blef han befälhafvare för den vid ryska gränsen sammandragna styrkan. Han dog 1848. C. O. N.