Kniaziewicz [knjasjevitj], Karol, polsk general, f. 1762 i Kurland af gammal litavisk adelsslägt, utmärkte sig 1792 och 1794 under Polens frihetskamp mot Ryssland samt befordrades af Kosciuszko till öfverste. Under
belägringen af Varsjav utnämnd till generalmajor, anförde han vid Maciejowice (d. 10 Okt. 1794) den venstra flygeln, som längst höll stånd. Han råkade derunder i fångenskap, hvarur han befriades vid kejsar Pauls tronbestigning 1796. Derefter begaf han sig hemligen till Italien samt deltog i fransmännens anfall emot Kyrkostaten och Neapel. På uppdrag af Direktorium uppställde han 1800 vid Rhen en trupp på 6,000 man och bidrog med denna väsentligt till segern vid Hohenlinden. När han efter freden i Lunéville 1801 såg hoppet om Polens återupprättande förloradt, vände han åter till fäderneslandet och blef arrendator af ett gods, hvars rika arftagerska bjöd honom sin hand. Då det 1812 började ljusna för Polen, lemnade han det lugna landtlifvet, gick in i konungens af Westfalen generalstab och fick kort derefter befälet öfver en division af furst Poniatowskis armékår samt bidrog kraftigt till segern vid Moskva. Under återtåget sårades han vid Berezina och drog sig för helsans vårdande undan till Galizien, men bosatte sig i Dresden efter freden i Paris. Vid rysk-polska sammansvärjningen 1825 blef han, ehuru derom okunnig, af de sammansvurne vald till anförare, men fängslades. Han satt på fästningen Königstein, tills hans oskuld efter 8 månader blef styrkt. Under revolutionen 1830 begaf han sig till Paris för att söka skatta sina landsmän understöd och stannade der till sin död, d. 9 Maj 1842.