Knight [näjt], Eng. (Angelsachs. cniht, urspr, gosse, yngling; vapensven; T. knecht, Sv. knekt),
riddare; den lägsta rangtiteln inom den engelska adeln. En knight bär framför sitt dopnamn titeln Sir. Knight-värdigheten står på den adliga rangskalan närmast under "baronet" och går, i olikhet med baronet-värdigheten, icke i arf. En baronet är icke knight, om han ej särskildt utnämnts dertill. Utom monarken har vice-konungen af Irland myndighet att meddela knight-skap. Knight är äfven hvarje innehafvare af Strumpebandsorden, Tistelorden, S:t Patricksorden och de öfre klasserna af Bath-orden, Star of India samt S:t Michael- och S:t George-orden. -- Knight banneret, fordom i England (och Frankrike) en värdighet, som på sjelfva slagfältet gafs till lön för någon hjeltemodig bragd. Karl I af England var den siste, som sålunda utdelade denna äretitel. Jfr Gentry.