Koadjutor

Koadjutor (af Lat. con, med, och adjuvare, hjelpa till), medhjelpare, biträde; inom romersk-katolska kyrkan en biskops ställföreträdare, då biskopen sjelf af ålderdomssvaghet, sjuklighet eller af annan orsak hindras att utöfva sitt ämbete. Före Bonifacius VIII, som 1298 förbehöll romerska stolen rätt att utse koadjutorer, nämndes desse vanligen af provinsial-koncilierna. En perpetuel koadjutor (coadjutor perpetuus ciim jure succedendi) innehar biskops rang och titel samt får vid biskopens död genast efterträda honom i ämbetet. Om, såsom emellanåt händer, en sådan koadjutor utses, medan biskopen ännu är arbetsför, får han icke blanda sig i dennes förvaltning af kyrkoärendena. Äfven abboter, abbedissor och prelater kunna hafva dylika ställföreträdare. Förr tillsattes äfven temporära koadjutorer, hvilkas värf upphörde med biskopens frånfälle; de äro numera ersatta af generalvikarier.