Koblenz

Koblenz. 1. Regeringsområde i sydöstra delen af preussiska Rhenprovinsen. Areal 6,202 qvkm. 604,052 innev. (1880). -- 2. Befäst hufvudstad i nämnda område; ligger i vinkeln mellan Rhens och Mosels förening, i en af de vackraste och mest tjusande nejder i hela Rhendalen, i en fruktbar omgifning, der vinkullar omvexla med rika, af fruktträd kantade åkerfält. 30,548 innev. (1880). Vid Mosel ligger den gamla staden, s. derom vid Rhen den nya staden, med breda gator och ståtliga hus. Till de märkligare byggnaderna höra det forna kurfurstliga slottet (bygdt 1778--86 af den siste kurfursten i Trier, Klemens Wenceslaus) vid Rhen, den gamla borgen l. ärkebiskopens palats (nu fabriksbyggnad) och, bland K:s fem katolska kyrkor, Kastorkyrkan (ursprungligen anlagd af Ludvig den fromme; den nuv. byggnaden härstammar från 1200-talet). Öfver Rhen gå en 320 m. lång pontonbro till det midt emot liggande Ehrenbreitstein (se d. o.) och en jernvägsbro, öfver Mosel en stenbro (byggd omkr. 1344) och en jernvägsbro. Jämte det på högra Rhenstranden belägna Ehrenbreitstein är K. en fästning af första rang, skyddad mot landsidan af en kasematterad vall med flere utanverk samt vid flodsidorna af murbefästningar. Staden är säte för 8:de armékårens generalkommando samt för öfverpresidenten och det evangeliska konsistorium i Rhenprovinsen. Bland fabrikerna äro i synnerhet de för tillverkning af musserande viner, cigarrer och lackerade arbeten betydande. Handeln med Mosel- och Rhenviner är ännu tämligen liflig, men K:s fordom stora speditionshandel har tagit andra vägar. -- Namnet K. är härledt af Confluentes (af Lat. confluere, flyta tillsammans), ett romerskt kastell, som Drusus (omkr. 9 f. Kr.) anlade vid Rhens och Mosels sammanflöde, och vid hvilket sedan en stad växte upp. Kejsar Henrik II skänkte staden 1018 till ärkebiskopsstiftet Trier. Den var då ännu obetydlig och växte först efter uppkomsten af det rhenska stadsförbundet. 1688 bombarderades och nästan förstördes staden af fransmännen under Boufflers, men blef icke intagen. Under franska revolutionen var K. samlingsplats för den emigrerade franska adeln, och äfven de blifvande konungarna Ludvig XVIII och Karl X uppehöllo sig vid kurfurstens hof. Men redan 1794 såg sig kurfursten, som 1786 flyttat dit från Ehrenbreitstein, tvungen att lemna staden; denna intogs af fransmännen, fästningsverken förstördes, K. införlifvades med Frankrike och blef 1798 hufvudstad i depart. Rhen-Mosel. Först 1814 kom staden åter till Tyskland.