Sida 486
Knös ...
sonson af K. 1, f. 1803, d. 1882, blef 1826 e. o. och 1834 ordin. professor i mineralogi i München samt senare tillika konservator vid bajerska statens mineralogiska samling derstädes. K. bestämde genom kemisk analys en mängd nya mineral, uppfann 1840 galvanografien (Die galvanographie, 1842; 2:dra uppl. 1846) och 1855 stauroskopet samt utgaf flere arbeten i sitt fack, bl. a. Tafeln zur bestimmung der mineralien mittels einfacher chemischer versuche (1833; 12:te uppl., bearb, af K. Oebbeke, 1884; "Tabeller för mineraliers bestämmande medelst enkla kemiska försök", 1838), hvilket verk öfversattes på de flesta kulturspråk, och Die mineralogie; populäre vorträge (1862; "Populära föredrag i mineralogi", s. å.). För det stora samlingsverket "Geschichte der wissenschaften in Deutschland" författade han Geschichte der mineralogie 1650--1860 (1864). Flertalet af hans många afhandlingar och smärre uppsatser återfinnes i O. L. Erdmanns "Journal für praktische chemie" och bajerska vetenskapsakademiens "Gelehrte anzeigen und sitzungsberichte". -- K. var en väldig gemsjägare. Under sina jagter lärde han grundligt känna den bajerska landtbefolkningens språk och lif, och derigenom gafs uppslaget till ett vittert författareskap af en alldeles egendomlig natur. K. skref nämligen med folkvisans innerlighet samt med omedelbar humoristisk friskhet och fullkomligt herravälde öfver de olika dialekterna Gedichte in hochdeutscher, oberbayrischer und pfälzischer mundart (1839--41), senare, med tillägg af många nya dikter, utgifna i skilda samlingar: Gedichte in oberbayrischer mundart (1844; 9:de uppl. 1882), Gedichte inpfälzischer mundart (1844; 6:te uppl. 1876) och Hochdeutsche gedichte (1852). Han författade äfven på landsmål några större episka dikter, dramatiska stycken och samlingar af prosaberättelser. Mycket populära äro K:s på högtyska under titeln Wildanger (1859) utgifna skildringar af det bajerska jagtväsendet i äldre och nyare tid. Kort före sin död verkställde han en samling Erinnerungen in gedichten und liedern (1882).
Koberg, fideikommissegendom i Elfsborgs län, med hufvudgården belägen i Lagmansereds socken vid Vanderyds-sjön. Godset består af K. säteri, 1 mtl, jämte 10 5/8 mtl underlydande i nämnda socken, 1/4 mtl i Erska socken, 7 3/8 mtl i Hålanda socken samt egendomen Velanda med underlydande i Åsaka socken, hvarjämte innehafvåren, frih. G. O. N. Silfverschiöld, eger med samma rätt Hede och Alfhems fideikommiss i Elfsborgs län samt Gåsevadholm i Hallands län. Taxeringsvärdet för K. med tillhörande egendomar utgör närmare 840,000 kr. -- K. var från början ett frälsehemman under Gräfsnäs. Det tillhörde slägten Leijonhufvud (Lewenhaupt) till närmare midten af 1700-talet och köptes 1757 af direktören i Ostindiska kompaniet Nils Sahlgren, som af sina egendomar K., Hede, Alfhem och Gåsevadholm 1761 upprättade tvänne fideikommiss för sina ättlingar, med den 1774 tillagda bestämmelsen att, när ättlingar en gång fattades, fideikommissen skulle bilda ett kommenderi inom Vasa-orden att af K.
M:t på lifstid förlänas till någon stor landtbrukare, som tillika var riddare eller kommendör af nämnda orden. Genom Sahlgrens dotterdotter kom K. till slägten Silfverschiöld.
Koberger, A. Se Koburger.
Koberstein, August Karl, tysk literaturhistoriker, f. 1797, blef 1816 student i Berlin, der han tog starka intryck af F. A. Wolfs och A. Böckhs filologiska äfvensom Solgers och Hegels filosofiska föreläsningar. År 1820 utnämndes han till adjunkt och 1824 till professor i tyska och franska språken vid k. landsskolan i Schulpforta. Död 1870. K:s förnämsta verk, Grundriss zur geschichte der deutschen nationalliteratur (1827), var i sina första upplagor blott en skolbok, men växte i och med 4:de bearbetningen (3 bd, 1847--66) ut till en omfattande handbok, som med stor objektivitet och i särdeles mångsidig belysning framställer sitt ämne. Grundligast är behandlingen af 18:de årh:s literatur och framförallt nyromantiken; de äldre skedena äro deremot något styfmoderligt affärdade, hvilken brist i viss mån afhjelpts af Bartsch i hans öfverarbetning af 5:te uppl. (5 bd, 1873). Bland K:s öfriga arbeten märkes Laut- und flexionslehre der mittel- und neuhochdeutschen sprache in ihren grundzügen (1862; 3:dje uppl. 1873). -- K:s son Karl, f. 1836, skådespelare i Dresden, har äfven uppträdt som dramatisk författare.
Kobeyh. Se Cobbe.
Koblenz. 1. Regeringsområde i sydöstra delen af preussiska Rhenprovinsen. Areal 6,202 qvkm. 604,052 innev. (1880). -- 2. Befäst hufvudstad i nämnda område; ligger i vinkeln mellan Rhens och Mosels förening, i en af de vackraste och mest tjusande nejder i hela Rhendalen, i en fruktbar omgifning, der vinkullar omvexla med rika, af fruktträd kantade åkerfält. 30,548 innev. (1880). Vid Mosel ligger den gamla staden, s. derom vid Rhen den nya staden, med breda gator och ståtliga hus. Till de märkligare byggnaderna höra det forna kurfurstliga slottet (bygdt 1778--86 af den siste kurfursten i Trier, Klemens Wenceslaus) vid Rhen, den gamla borgen l. ärkebiskopens palats (nu fabriksbyggnad) och, bland K:s fem katolska kyrkor, Kastorkyrkan (ursprungligen anlagd af Ludvig den fromme; den nuv. byggnaden härstammar från 1200-talet). Öfver Rhen gå en 320 m. lång pontonbro till det midt emot liggande Ehrenbreitstein (se d. o.) och en jernvägsbro, öfver Mosel en stenbro (byggd omkr. 1344) och en jernvägsbro. Jämte det på högra Rhenstranden belägna Ehrenbreitstein är K. en fästning af första rang, skyddad mot landsidan af en kasematterad vall med flere utanverk samt vid flodsidorna af murbefästningar. Staden är säte för 8:de armékårens generalkommando samt för öfverpresidenten och det evangeliska konsistorium i Rhenprovinsen. Bland fabrikerna äro i synnerhet de för tillverkning af musserande viner, cigarrer och lackerade arbeten betydande. Handeln med Mosel- och Rhenviner är ännu tämligen liflig, men K:s fordom stora speditionshandel har tagit andra vägar. -- Namnet K. är härledt af Confluentes (af Lat. confluere,
Källa: Project Runeberg · ·
