Sida 497
Kock ...
lovhistorie (1769--76), Den danske lensret (1777), De gamle danske gilder (1780) och en edition af "Jydske lov" (1783). K:s "Samlede juridiske skrifter" utkommo 1807--11 i 3 bd. E. Ebg.
Kofoed-Hansen [-fod], Hans Peter, dansk novellist och teolog, f. 1813, blef 1837 lärare vid Odense latinskola, företog trenne utländska resor (1839, 1842--43, 1847--48), blef 1849 prest i Köpenhamn, var 1850--64 kyrkoherde i Haderslev och 1866--83 i Flintinge på Låland samt drog sig sistnämnda år tillbaka till privatlifvet. K:s första arbeten voro novellistiska: Dialoger og skizzer (1840), Liv og död (1842) och Kjöd og ånd, en själehistorie af Jean Pierre (1846; "De två vägarna, en själshistoria", 1852). I dem alla herskar en religiös grundtanke. I "Kjöd og ånd", K:s vigtigaste arbete, skildras med ovanlig talang en ung mans utveckling från sinlighet genom förståndsförvirring till en religiös, men också asketisk lifsuppfattning. Mellan K. och S. Kierkegaard rådde stor själsfrändskap, hvilken äfven framträdde i hans första direkt religiösa skrift, Tegnet fra himlen, en christelig psychologisk afhandling (1856), och som föranledde honom att, genom de båda skrifterna Dr S. Kierkegaard mod Dr H. Martensen (1856) och Dr S. Kierkegaard mod det bestående (1857) uppträda medlande under Kierkegaards kamp mot "den officiella kristendomen". 1869 offentliggjorde K. ett större social-politiskt arbete, Et folk -- folket. Bidrag til demotheismens charakteristik, som visserligen i hög grad misskände nationalitetsoch folkfrihetssträfvandenas berättigande, men derjämte gaf en djup blick in i tidens sociala förvillelser och innehöll spådomar, hvilka den följande tiden blott alltför tydligt besannat. Af beslägtadt innehåll är hans sista arbete, Her og hisset, breve fra en afdöd af M. Oriente (1872). C. R.
Kofogeln. Se Icteridae.
Kofot, ett bräckverktyg i form af en vid understödspunkten böjd olikarmad häfstång, hvars kortare arm i änden är tvåklufven. O. A. B.
Koftgari. Se Kuftarbeten.
Koger (T. köcher, Holl. koker, cylindriskt fodral). 1. Ett afiångt fodral, i hvilket bågskyttar bära sina pilar. -- 2. Sjöv., en cylindrisk ask af läder, försedd med vid bärremmen fäst lock (se fig.). Koger användas för kardusernas transporterande (vid måttligt stora kanoner) från krutdurken till kanonen. För bakladdningskanoner har man ett särskildt slags koger med rörlig botten, hvilket lägges på laddbryggan, hvarefter kardusen införes i kanonen. L. H.
Kogerska, sjöv. Se Barkass.
Kogger (Isl. kuggr, Holl. kog), skeppsb., ett slags hanseatiskt krigsfartyg, förde endast en mast och hade rodret anbragt vid sidan. J. G. B.
Kogitation (Lat. cogitatio), tankens fixerande på någonting, tänkande, begrundande.
Kognater (af Lat. cognatus), fränder, vare sig af maneller qvinkön, hvilka på det sätt äro med hvarandra i skyldskap, att ett eller flere mellanliggande slägtskapsled utgöras af personer af qvinkön, t. ex. fader i förhållande till dotterson eller dotterdotter, morbroder i förhållande till systerson eller systerdotter. Jfr Agnater.
Koháry, gammal ungersk magnatslägt. Dess märkligaste medlem var István K. (f. 1649, d. 1731), hvilken utmärkte sig såsom krigare mot turkarna, författade en mängd skrifter af poetiskt och didaktiskt innehåll samt 1714 blef öfverlandsdomare i Ungern. Slägten fick 1815 furstlig värdighet, men utslocknade 1826 på svärdssidan med hofkansleren Ferenc József K. Namnet och godsen öfvergingo då till dennes måg, hertig Ferdinand Georg af Sachsen-Koburg-Gotha(-K.), hvilken 1851 dog såsom österrikisk kavallerigeneral. Om hans äldste son, Ferdinand August Frans Anton, gemål till drottning Maria II da Gloria af Portugal, se Ferdinand, konungar af Portugal, 2.
Kohat. 1. Distrikt i kejsaredömet Indien, prov. Pandjab, omfattande södra delen af divisionen Peshawar, mellan Indus och dess biflod Kuram. Areal 7,350 qvkm. Omkr. 150,000 innev., de allra flesta muhammedaner. Stora lager af bergsalt, som här och der bildar kullar af ända till 60 m. höjd. -- 2. Hufvudstad och kantoneringsplats i nämnda distrikt. Omkr. 11,500 innev.
Koheleth, det hebreiska namnet på den bok i Gamla testamentet, hvilken i den nu gällande svenska bibelöversättningen kallas Salomos predikare.
Koherera (af Lat. con, tillsammans, och haerere, hänga vid), hänga tillsammans. -- Koherens, sammanhang, en verkan af kohesion (se d. o.). -- Koherescens (af Lat. coherescere, häfta sig tillsammans), den egenskapen hos jordmånen, i kraft af hvilken dess smådelar häfta vid hvarandra. Koherescensen betingas af smådelarnas beskaffenhet och förhöjes i allm. genom väta. Torr qvarts-sand har alldeles ingen koherescens, lera deremot en synnerligen stark. Ju mera en jordarts blandningsdelar hänga tillsammans, desto större blir jordens adhesion vid landtbruksredskapens ytor. Emedan lerhalten, såsom grund till koherescensen, äfven förorsakar nämnda adhesion, är en jordmån svårare att bearbeta i samma mån som den är rikare på lera. -- Kohesiv, som verkar kohesion (se d. o.).
Kohesion (af Lat. con, tillsammans, och haerere, hänga vid), fys., den kraft, hvarmed de minsta delarna (molekylerna) af en och samma kropp hänga tillsammans. Storleken af denna kraft beror icke blott på de minsta delarnas massa och afstånd från hvarandra, hvilket skulle vara fallet, om kohesionen endast vore en yttring af den allmänna tyngdkraften, utan äfven på molekylernas fysiska beskaffenhet. Vore kohesionen beroende endast på molekylernas massa
Källa: Project Runeberg ·
