Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala

Originalsida 743
Originalsida 743
Originalsida 742
Originalsida 743
742–743

Sida 743

Kran-ankare ...

ställe i kranhuset nyttjas än en ansättningsskruf, anbragt i kikens mindre botten, än en gland med packningsdosa, anbragt på kikens större botten. Skall kranen endast användas såsom afloppskran från ett kärl, kan den vara fäst direkt på kärlets vägg; åt dess afloppsmynning gifves då en efter omständigheterna afpassad form. -- 2. Maskin, hvarmed större tyngder kunna förflyttas i både vertikal och horisontal riktning. Den förstnämnda rörelsen åstadkommes medelst "spel" med erforderlig utvexling, den sistnämnda rörelsen derigenom att hela kranen på ett eller annat sätt ändrar ställning eller plats. Med afseende på denna sistnämnda rörelse förekomma följande slag af lyftkranar:

a) Mastkranen, en på en kaj fristående, fast kran, som vid skeppsvarf och mekaniska verkstäder nyttjas för att i fartyg, liggande invid kajen, insätta master, ångpannor och andra större tyngder. En sådan kran består af två

kranben af jernplåt eller trä, sammanbundna upptill af ett tvärstycke och nedtill försedda med skor af gjutjern, hvilka hvila uti gjutjernspannor, infällda i kajmuren. Vid tvärstycket är öfre ginblocket fast, och den från detta block kommande löparen (kettingen) är ledd genom fotblock, placeradt vid ena kranfoten, till ett spel, stående på något afstånd från kranen, inåt kajen. Åt kranen kan efter behag gifvas en lutande ställning såväl utåt, öfver det invid kajen liggande fartyget, som inåt, öfver kajen. I förra fallet stöttas kranen af stag af jerntrådslina eller ketting, hvilka stag med sina yttre ändar äro fästa vid kranens tvärstycke och med de inre ändarna äro upplindade på vindspel, placerade på längre afstånd från kranen, inåt kajen. I senare fallet stöttas kranen, så att den ej kan falla inåt öfver kajen, af två sträfvor, en för hvartdera kranbenet. Dessa stöttors lutning regleras medelst kettingar, gående från sträfvornas öfre ändar ned till ansättningsrullar, placerade invid kranens fötter.

b) Svängkranen är inrättad så, att en antingen horisontal eller sned utliggare, i

hvilken lasten lyftes, svänges omkring en vertikal axel. Denna kran kan vara fast eller flyttbar,

beroende af huruvida den vertikala axeln är orubbligt fäst på ett visst ställe, eller om den är fäst i en vagn, som kan förflyttas utefter en spårväg.

c) Flyttbara jernvägskranen och flyttbara tak-kranen (E. travelling cranes) bestå af två hufvuddelar: en ram, som på jernvägs-spår kan förflyttas i horisontal riktning, samt ett spel, som återigen kan förflyttas på förenämnda ram i en riktning vinkelrät mot den, i hvilken hela ramen förflyttas. I spelet lyftes lasten, hvilken således kan flyttas till hvilket ställe som hälst inom det område, som bestämmes af utsträckningen af den spårväg, på hvilken ramen rör sig, och den ofvanpå ramen befintliga spårvägen för spelet. J. G. B.

Kran-ankare l. bog-ankare, sjöv. Se Ankare, sp. 793.

Kranaos, urgammal sagokonung i Athen, säges hafva lefvat samtidigt med den deukalionska öfversvämningen och blifvit från regeringen undanträngd af Amfiktyon. Såsom hans döttrar nämnas Kranae, Kranaichme och Atthis. Enligt sagan hafva Athens äldste, pelasgiske, innebyggare kallats kranaer (Grek. kranaoi), d. v. s. de på bergshöjderna boende, likasom staden Athen sjelf vid denna tid skall hafva hetat Kranaa l. Kranaai. A. M. A.

Kranbalk, skeppsb., ett från fartygets bog snedt utskjutande timmer, som nyttjas vid ankarets kattning, och hvilket derför är i yttre änden försedt med skifgatt för kattginan. Som kranbalken vid ankarets kattning uppbär ankarets hela tyngd, förbindes han omsorgsfullt till bogen, hvarjämte han underifrån stöttas af ett träknä, kranbalkstryckaren, hvilket knä med sin gren fogas till kranbalkens underkant och med sin bål till bogen. Kranbalken är vid yttre änden försedd med kip för penterlinan samt lås för ankarets fällning. Ankarets kattning och kipning tillgå på följande sätt. Sedan ankaret genom hemvindning af ankarkettingen blifvit upplyft så högt, att dess kläm (eller röring) kommit straxt upp under bogklyset, hugges kattgineblockets hake i klämmen (röringen), hvarefter ankaret medelst kattginan (a) upplyftes så, att klämmen kommer upp under kranbalken. Under det att ankaret sålunda kattas, utstickes naturligtvis erforderlig längd af ankarkettingen genom klyset. Efter

Källa: Project Runeberg ·