Sida 215
Karta
academie", 1847), Chemismus der pflanzenzelle (1870) och Fäulniss und ansteckung (1872) samt det omfattande verket Deutsche flora: Pharmaceutisch-medicinische botanik (1880--83). -- 5. Gustav K., fysiker, son till K. 3, f. 1820, blef docent i Berlin 1845, professor i fysik och mineralogi i Kiel 1848 och 1859 derjämte chef för justeringsväsendet i Elbehertigdömena, hvars af honom genomförda organisation tjenat såsom mönster för justeringsväsendet i hela Tyskland. K., som författat flere vetenskapliga arbeten, redigerade 1847--53, i förening med W. Beetz, "Die fortschritte der physik" och utgifver sedan 1856 jämte andre fackmän "Allgemeine encyclopädie der physik". -- Han har derjämte ifrigt deltagit i det politiska lifvet. 1867--72 var han ledamot af preussiska landtdagens andra kammare och blef 1877 medlem af tyska riksdagen, der han slöt sig till fortschritt-partiet.
Karsten, Kristofer Kristian, operasångare, föddes i Ystad d. 9 Sept. 1756. På genomresa till Berlin fick enkedrottning Lovisa Ulrika 1771 höra K. i Ystad och blef så intagen af hans röst, att hon skaffade honom tillfälle att i Stockholm studera musik, hvarefter han uppträdde vid den nybildade operan först som korsångare, sedan (1776) som debutant i operaballetten Adonis, det senare med sådan framgång, att han 1777 sändes till Köpenhamn för att under Potenza utbilda sin sångkonst. Efter återkomsten uppträdde han d. 26 Jan. 1778 med stormande bifall såsom Bore i prologen till Naumanns "Amphion", och derefter blef han under sin långa artistbana sångscenens förnämsta prydnad samt var, efter allt att döma, en af de utmärktaste sångare, som någonsin beträdt denna scen. Vid operans indragning, 1806, blef K. afskedad, men erhöll pension och fortfor ända till 1821 att spela då och då mot särskildt arvode. "K. utmärkte sig icke allenast genom sin rösts sällsynta renhet och skönhet, utan äfven genom dess stora omfång. Hans deklamation var förträfflig. Äfven som skådespelare berömdes han, hufvudsakligen för sin vackra, imponerande figur och ädla hållning" (Höijer). Största lycka gjorde han såsom Christiern i "Gustaf Vasa", Achilles i "Iphigenie i Auliden" och Oedip. Han fick 1791 hofsekreterares titel och utnämndes sedan till förste hofsångare. Död d. 7 Aug. 1827. A. L.
Karsten, Peter Adolf, finsk botanist, f. i Merimasku kapell (Egentliga Finland) d. 16 Febr. 1834, blef student i Helsingfors 1856, fysisk-matematisk kandidat 1857 och licentiat 1860. Efter att hafva förestått flere skoltjenster utnämndes han 1864 till lektor vid Mustiala landtbruksinstitut. I en mängd skrifter har K. lemnat af kännare högt skattade bidrag till utredande af Finlands, Skandinaviens och Rysslands svampflora. De vigtigaste bland dessa arbeten äro Monoyraphia pezizarum Fenniae (1869), Mycoloyia fennica (4 bd, 1871--79), Rysslands, Finlands och den skandinaviska halföns hattsvampar (1880 ff.), Fungi Fenniae exsiccati (1861--70). R. T-dt.
Karstorp. Se Karlstorp.
Karstula, socken af Laukas härad och domsaga, Vasa län, Finland. Arealen 1,600 qvkm. Befolkningen finsk, 6,357 pers. (1881). K. är t. v. kapell under Saarijärvi, men skall afskiljas till konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Borgå stift, Jyväskylä prosteri. -- Nära kyrkan i K., vid Pääjärvi sjö, stod d. 21 Aug. 1808 ett slag mellan finska och ryska trupper. Major O. H. von Fieandt, som hade till uppgift att på vägen Lintulaks--Jyväskylä skydda den vid Lappo stående finska arméns venstra flygel, ryckte med 1,700 man fram till bron vid K., bakom hvilken han tog ställning. Den mot honom på samma väg stående ryske generalen Vlastov gick d. 21 Aug. till anfall och förde en del af sina 5,000 man på skogsvägar i ryggen på Fieandt, till följd hvaraf dennes trupper, som efter en ihärdig strid anträdt återtåg, råkade i fullständig oordning och förlorade 600 man. Fieandt gick tillbaka till Lintulaks. Vid underrättelsen om nederlaget ansåg Klingspor hela fälttåget förloradt. O. I. C. O. N.
Karta (af Lat. charta, pappersblad). 1- Se Charta och Stämpelpapper. -- 2. En afritning, i förminskad måttstock och på ett plant papper, af en större eller mindre del af jordens yta. Är området mycket litet och omfattar t. ex. endast en hustomt eller grunden för ett hus, kallas kartan planritning eller grundplan. Bland ritningar till en husbyggnad äro planritningarna eller grundplanerna af våningarna detsamma som "kartor" enligt vanligt språkbruk, då deremot de vertikala genomskärningsritningarna och fasadritningen motsvara hvad som i fråga om större områden kallas profilritningar eller profiler. -- En modell i förminskad skala af ett hus motsvaras i geografien af en "jordglob" och allra närmast af en "reliefglob", med bergen upphöjda. Öfver bergstrakter gör man också i gips eller annat ämne modeller l. reliefer i förminskad skala. Om sådana fotografieras, så att fotografiens papper motsvarar modellens grundyta, får man en åskådlig höjdkarta (se d. o.). Sålunda är en höjdkarta intet annat än en plankarta, å hvilken markens relief, eller höjderna, äro nedplattade eller nedprojicierade. En plankarta öfver Schweiz får enahanda utseende som en plankarta öfver Polen; men när man derefter på plankartan öfver Schweiz med något ritsätt söker att framställa bergshöjderna, får kartan namn af höjdkarta. Man plägar också i geografiska atlaser kalla höjdkartor för fysiska kartor, till skilnad från politiska, d. v. s. grundplaner utan höjdteckning, men med gränser för olika land, förvaltningsområden o. d. -- Vidare skiljer man mellan geografiska, topografiska och geometriska kartor. Skilnaden mellan dessa är ganska sväfvande och beror kanske mest på kart-områdets storlek. En karta öfver en verldsdel eller ett rike är geografisk, en karta öfver ett härad eller en socken blir topografisk, men en karta öfver en provins eller ett län kan kallas såväl topografisk som geografisk, och en karta öfver en socken kan lika väl benämnas geometrisk som topografisk. Dock ligger ej skilnaden mellan dessa tre olika slag af kartor endast i
Källa: Project Runeberg ·
