Sida 19
Kalckreuth. 2. Stanislaus von K.
att taga kännedom om deras militära ock politiska tillstånd. År 1777 åtföljde han Lafayette till Amerika och erbjöd sin tjenst åt de upproriska kolonierna. Såsom generalmajor kämpade han i spetsen för en division under fälttågen 1777--80, men blef i slaget vid Camden d. 16 Aug. 1780 dödligt sårad och dog 3 dagar derefter.
Kalb, Charlotte von, född Marschalk von Ostheim, har blifvit mycket omtalad inom Tysklands literatur-historia, i synnerhet genom sitt förhållande till Schiller. Hon föddes 1761, förlorade tidigt sina föräldrar och tillbragte en glädjelös ungdom än här, än der hos slägtingar och bekanta. Kall och likgiltig till det yttre, vardt hon i sitt inre alltmer lidelsefull och nervöst orolig. Genom familjeintriger förmåddes hon 1783 att ingå äktenskap med sin svågers broder, majoren H. von Kalb. Detta konvenansgiftermål blef henne så mycket mer motbjudande, som hon kort derefter passioneradt förälskade sig i Schiller, hvilken hon införde i Weimars hof- och skaldekrets. Den energiska och mångsidigt bildade fru v. K. inverkade icke så litet på Schillers skaldskap. I hans tidigare lyrik finnas spår af deras förhållande, och fru v. K. har bl. a. varit förebild för prinsessan Ebolis karakter i "Don Carlos". Förbindelsen bröts oåterkalleligt, då Schiller 1790 gifte sig med Lotte v. Lengefeld. Sedan intogs fru v. K. af en svärmisk kärlek till skalden Hölderlin, som någon tid var hennes sons informator, och derefter till Jean Paul, hvilken hon äfvenledes introducerade i Weimar, och som i "Titan" tecknat henne i "titaniden" Linda. 1806 blef hon enka. Sin förmögenhet hade hon redan då förlorat och hon tillbragte sin ålderdom i armod. Fullständigt blind 1820, togs hon i beskydd af prinsessan Marianne och fick bo i kongl. slottet i Berlin till sin död, 1843. Der dikterade hon för sin dotter tankar, dikter och lefnadsminnen (sedan utkomna under titeln Charlotte och i romanen Cornelia) i ett dunkelt, siarelikt och konstladt språk.
Kalbe an der Saale (till skilnad från K. a. d. Milde), kretsstad i preussiska regeringsområdet Magdeburg, prov. Sachsen, är beläget på venstra Saalestranden vid Berlin--Frankfurt-jernv. Staden är säte för en kretsdomstol samt har 3 kyrkor och liflig industri i jern, kläde, papper, socker, tobak och tegel. 8,521 innev. (1880).
Kalcedon. Se Chalcedon.
Kalcedon, miner. Se Chalcedon, miner.
Kalchas, son af Thestor från Mykene, berömd forngrekisk siare, hvilken enligt Homeros åtföljde grekerna till Troja och förutsade så väl krigets långvarighet som Apollons vrede och de olyckor, hvilka med anledning deraf hotade grekerna. Då han slutligen såg sig öfverträffad i siarekonst af en viss Mopsos, dog han af grämelse eller beröfvade sig sjelf lifvet. Enligt Strabon hade han en helgedom (heroon) i Daunien (Apulien), der orakelsvar kunde vinnas, om man offrade en svart vädur och derefter lade sig att sofva på dess fäll. A. M. A.
Kalcinera, förbränna, inaska, upphetta vid lufttillträde så starkt och länge, att
förbränningsåterstoden ej vidare förändras. Ordet betecknar egentligen den upphettningsproccss, hvarigenom, kalksten (kolsyrad kalk) brännes till (osläckt) kalk (Lat. calx), men användes numera ofta i förstnämnda allmännare betydelse. S. J-n.
Kalcit. Se Kalkspat.
Kalcium (Calcium), kem., den metalliska radikalen i kalk, framställd af Davy 1808, erhålles genom elektrisk sönderdelning af smältande klorkalcium, är en hvit, starkt glänsande och smidig metall, af egentlig vigt 1,6, smälter i rödglödgningshetta samt är icke flyktig. Det oxideras hastigt i fuktig luft och sönderdelar vatten vid vanlig temperatur under stark vätgasutveckling. Det är en tvåatomig metall, hvars atomvigt, 40, tecknas Ca. Kloriden eller klorkalcium, Ca Cl2, erhålles genom lösning af kalk eller krita i klorvätesyra och afdunstning af lösningen. Den förekommer i hafsvatten och kristalliserar med 6 molekyler vatten i stora prismer, hvilka äro deliqvescenta och i vatten lösas under stark temperatursänkning, hvarför saltet nyttjas till köldblandningar. Upphettas den kristalliserade kloriden, bortgå 4 mol. kristallvatten, och en hvit porös massa återstår, hvilken till följd af sin stora hygroskopicitet nyttjas till torkning af gaser. Vid rödglödgning smälter saltet och ger efter afsvalning en hård, kristallinisk massa af smält eller vattenfritt klorkalcium. Kalciumfluorid, Ca Fl2, bildar mineralet flusspat. Med syre ger kalcium en saltbildande oxid, kalk (se d. o.), och en superoxid, Ca O2. Svafvelkalcium, Ca S, erhålles som biprodukt vid sodafabrikation efter det leblancska förfaringssättet och är ett hvitt ämne, som efter belysning med solljus fosforescerar i mörkret. Det är nästan olösligt i vatten, men sönderdelas deraf efter en längre tids kokning uti kalciumsulfhydrat, Ca(SH)2 och kalkhydrat. Kalciumsulfhydratet är lösligt i vatten och till sina egenskaper svagt alkaliskt. Bestrykes hårbeklädd hud med lösningen, kunna håren efter några minuter med lätthet bortskrapas. P. T. C.
Kalckreuth [-röjt]. 1. Friedrich Adolf von K., grefve, preussisk fältmarskalk, f. 1737, trädde 1752 i preussisk krigstjenst och hade 1790 avancerat till general-löjtnant. Under kriget med Frankrike utmärkte han sig genom, skicklighet och mod, särskildt vid belägringen af Mainz (1793), hvilket han tvang att kapitulera. 1795 blef han öfverbefälhafvare öfver trupperna i Pommern och 1806 guvernör i Thorn och Danzig samt kavallerigeneral. Efter preussiska arméns nederlag vid Jena och Auerstädt (14 Okt. 1806) erhöll han öfverbefålet och dermed det kinkiga uppdraget att leda dess återtåg. 1807 öfvertog han kommandot i det af fransmännen belägrade Danzig, men nödgades d. 24 Maj s. å. dagtinga. Utnämnd till fältmarskalk, afslöt han freden i Tilsit s. å. 1810 blef han guvernör i Berlin, och denna post innehade han till sin död, 1818. -- Paroles de feldmaréchal K. utgåfvos 1844 af hans son Friedrich v. K. (f. 1790, d. 1873), som äfven gjorde sig känd genom dramatiska dikter. -- 2. Stanislaus von K., grefve, den föregåendes sonson, son till grefve Wilhelm v. K.,
Källa: Project Runeberg ·
