Sida 22
Kalender. 1. Astron.
ordning alstra en bild i denna såsom från ett verkligt föremål. Denna andra bild kan i sin ordning gifva en tredje o. s. v. Men dessa bilder aflägsna sig alltmer från föremålet och falla slutligen inom de speglande ytornas vertikalvinkel, alltså bakom båda speglarna, då de ej längre kunna afspeglas. Emedan hvarje bild ligger lika långt bakom spegeln som föremålet framför densamma, komma alla bilderna af en och samma punkt att ligga på en cirkelperiferi. Två från den lysande punkten och dess bild till spegeln dragna linier äro derför alltid lika stora, och således äfven de linier, som tänkas dragna till den för båda speglarna gemensamma punkten eller vinkelspetsen. Denna är alltså centrum i den cirkel, på hvars periferi föremålet och alla bilderna ligga. Beträffande antalet bilder gäller, att om vinkeln mellan speglarna är 1/n af 4 räta och om n är ett helt tal, så erhållas n-1 bilder. Om vinkeln är 60° eller 1/6 af 4 räta, uppkomma således fem bilder, som tillsammans med föremålet göra en symmetrisk sexsidig stjerna. -- En modifikation af instrumentet är debuskopet (se d. o.). L. A. F.
Kalenberg, fordom tyskt furstendöme, omfattade södra delen af nuv. landdrosteiet Hannover och hade en areal af 2,250 qvkm. Furstendömet, som hade sitt namn efter borgen K. (nu en ruin), grundades 1491 och tillföll 1584, sedan fursteätten, Braunschweig-Kalenberg, utdött, linien Braunschweig-Wolfenbüttel. Sedan 1705 har dess område varit förenadt med Hannover.
Kalendarium (sv. pl. kalendarier), den latinska formen för ordet kalender, användes, särdeles i äldre arbeten (se Annaler, sp. 813), i samma betydelse som kalender. Numera nyttjas ordet företrädesvis, då tvetydighet bör undvikas; så t. ex. talar man om kalendariet i "Statskalendern", då man vill utmärka den del af denna kalender, som innehåller de kronologiska uppgifterna. -- Kalendarium perpetuum, Lat., "beständig kalender". Se Kalender 2. -- Kalendariografi l. Kalendografi (af Grek. grafein, skrifva), läran om sättet att uppgöra almanacker l. kalendrar. -- Kalendarisk l. kalendariografisk, hörande till kalendern eller till kalendariografien. G. E.
Kalendegille. Se Gille.
Kalender (af Lat. calendae, den första dagen i hvarje månad). 1. Astron. Med kalender förstår man stundom sammanfattningen af alla reglerna för tidmätningen och tidräkningen; i denna mening sammanfaller således läran om kalendern helt och hållet med kronologien. Vanligen begagnas dock ordet kalender i inskränktare mening för att beteckna sammanfattningen af de regler, genom hvilka årets längd och dess indelning för borgerligt bruk bestämmas, samt dertill hörande uppgifter rörande vissa tilldragelser, hvilka i viss mån äro af kronologisk natur (t. ex. religiösa fester). Stundom delar man kalendern i två delar, den civila kalendern och kyrkokalendern, af hvilka den senare innefattar hvad som särskildt har afseende på de religiösa festerna och högtiderna. (Jfr
Computus ecclesiasticus.) -- Af sjelfva definitionen följer, att för olika folkslag eller olika religioner kalendern gestaltar sig på olika sätt. Också talar man stundom om svenska kalendern, ryska kalendern, protestantiska kalendern o. s. v.; dock brukar man vanligen åt de särskilda slagen af kalender gifva särskilda namn blott då, när väsentliga olikheter mellan dem förekomma och de derjämte erhållit en viss, mer eller mindre utbredd, officiel giltighet. I denna betydelse af ordet har man att i första rummet bland olika slag af kalender nämna julianska kalendern och gregorianska kalendern. Enligt julianska kalendern l. gamla stilen indelas året i 12 månader, med omvexlande 30 och 31 dagar utom i en månad (Februari), hvilken i allmänhet har 28 dagar, d. v. s. året kommer att i allmänhet bestå af 365 dagar. Men då det astronomiska årets längd enligt julianska kalendern är bestämd till 365,25 dagar, blir det nödvändigt att hvart fjerde år tillägga ytterligare en dag. Denna dag, skottdagen, inskjutes vid den 24:de dagen i Februari månad; och då denna dag hos romarna kallades "ante diem sextum kalendas martias", så fick skottåret hos dem namnet "annus bissextilis", emedan det kom att innehålla tvänne "dies sexti". Julianska kalendern infördes på befallning af Julius Caesar år 45 f. Kr. Då Kristi födelse begagnas såsom epok för tidräkningen, är det bestämdt, att skottåren skola inträffa på de år, hvilkas årtal äro jämnt delbara med 4. Så äro t. ex. enligt denna kalender åren 1600, 1700 och 1884 skottår. -- Gregorianska kalendern l. nya stilen skiljer sig från den julianska hufvudsakligen genom en noggrannare bestämning af årets längd, hvilken här är fastställd till 365,2425 dagar. Med anledning häraf måste skottårens antal något inskränkas, och detta sker derigenom att år med jämna hundratal räknas såsom skottår, blott då deras årtal med afskiljande af de två nollorna äro delbara med 4. Så är t. ex. enligt denna kalender väl året 1600, men deremot icke åren 1700, 1800 och 1900 skottår, så att på detta sätt på 400 år erhållas 3 skottår mindre än enligt julianska kalendern. Gregorianska kalendern infördes på befallning af påfven Gregorius XIII år 1582 och har småningom blifvit antagen i de flesta civiliserade land, i Sverige 1753 (jfr Kronologi).
Bland öfriga slag af kalender må nämnas den muhammedanska, den judiska och den franska republikanska kalendern. Om den muhammedanska kalendern se art. Hedjra. Enligt den judiska kalendern består året, som är ett månår, i allmänhet af 354 dagar, fördelade på 12 månader med omvexlande 29 och 30 dagar. Månadernas namn äro: Tischri, Marcheschvan, Kislev, Tebeth, Schebat, Adar, Nisan, Ijar, Sivan, Tammuz, Ab, Elul. För att återföra festerna till samma årstider tillägges tid efter annan en skottmånad, Veadar, på 30 dagar, så att i allmänhet skottåret får en längd af 384 dagar. För öfrigt finnas inom den judiska kalendern en mängd speciella regler och undantagsföreskrifter. -- Enligt den franska republikanska kalendern
Källa: Project Runeberg ·
