Sida 224
Kasjgar (Kaschgar)
äldstes, storhertigens af Krakov, seniorat, blef K. lottlös, men erhöll senare Sendomir (1163). Genom Mieczislav (Miesko) III:s fördrifvande vann han 1177 Krakov och rikssenioratet. K. vann segrar öfver ryssar och ungrare samt företog 1192 ett framgångsrikt härtåg mot de vilda jaczvingerna kring mellersta Bug. Död 1194. -- 3. K. III, den store (såsom konung K. I), den föregåendes sonsons sonson, f. 1309, efterträdde 1333 sin fader, Vladislav Lokietek, på tronen. Han afstod 1335 till konung Johan af Böhmen sina under den böhmiska kronan skattskyldiga besittningar i Schlesien och gjorde 1343, genom freden i Kalisz, dryga landafträdelser i nordvest till Tyska orden, men bemäktigade sig i öster nuv. Galizien och Lodomerien. 1354 stred han jämte ungrarna mot tatarerna. För Polens civilisation verkade han framgångsrikt genom att föranstalta rättssedvänjornas upptecknande samt genom att gynna invandring af tyskar. 1364 lade han en första grund till universitetet i Krakov. K. visade sig mycket mån om det lägre folkets bästa, och mot de i stor mängd förekommande främmande trosbekännarna (judar, armenier, muhammedaner) lade han i dagen en anmärkningsvärd fördragsamhet. Berättelsen att K. haft en judisk älskarinna vid namn Ester, som skulle hafva inverkat på honom i detta afseende, har af nyare forskare hänvisats till diktens område. K. var den siste regenten på manssidan af piasternas stam. Han dog d. 5 Nov. 1370 och efterträddes af sin redan 1339 till presumtiv tronföljare utsedde systerson, ungerske konungen Ludvig af Anjou. -- 4. K. IV, den föregåendes systersons dotterson, son af Jagello och Ludvigs af Anjou dotter, Hedvig, föddes d. 29 Nov. 1427 och vardt 1440 storfurste af Litaven. Sedan hans broder Vladislav III omkommit i slaget vid Varna (d. 10 Nov. 1444), utsågs K. till hans efterträdare i Polen, men med anledning af långvarig ovisshet angående broderns verkliga öde äfvensom svårigheten att förlika polackernas och litavernas stridiga anspråk besteg han först 1447 tronen. Till polackernas grämelse bibehöll han förkärlek för Litaven; dock förlorade han till Ryssland dess nordligaste besittningar, Pskov och Novgorod. Då de preussiska städerna och landtriddarna reste sig mot Tyska orden, mottog K. deras hyllning, men måste mot orden föra en långvarig, ödeläggande kamp, innan han genom freden i Thorn, 1466, erkändes i besittning af Westpreussen och Ermeland samt såsom länsherre öfver Ostpreussen, hvilket stannade i ordens händer. Öfver tatarerna vann K. flere segrar. Under hans regering började polska riksdagen antaga den egendomliga organisation, som framdeles skulle visa sig så olycksdiger. Till följd af sitt gifte med Elisabet af Böhmen och Ungern, kejsar Albrekt II:s dotter, fick K. se sin äldste son, Vladislav, vald till konung i Böhmen (1471) och Ungern (1490), men kunde endast genom stora och långvariga ansträngningar upprätthålla hans välde. K. dog d. 7 Juni 1492. Hans tre yngre söner, Johan Albert, Alexander och Sigismund, efterträdde honom, den ene efter den andre.
Kasimir l. Kasjmir (af den indiska staten Kasjmirs namn), ett mycket fint och mjukt kamgarnstyg af treeller oftare fyrskaftad kypertväfnad. Materialet är antingen tibetanskt gethår eller fin fårull. Äfven förekommer halfylle-kasimir med varp af bomull.
Kasimov, stad i ryska guvernem. Rjasan, vid venstra stranden af Oka. Omkr. 12,000 innev. Beläget vid den stora handelsvägen mellan Moskva och Kaspiska hafvet, är K. både en vigtig handelsstad och betydande industriort.
Kasj (Eng. cash), en af främlingar i Kina och Japan brukad benämning på ett mindre skiljemynt och en mindre vigtsort i dessa land. Den kinesiska och japanska vigten kasj (Kin. li, Japan, ring) är tusendelen af en tael (silfveruns, Kin. liang) och motsvarar i det närmaste 3,75 cg. -- Myntet kasj motsvarade i Kina ursprungligen 1/1000 "liang", medan numera en sådan liang (= 5,13 kr.) räknas innehålla 1,300 till 1,400 kasj. Äfven på Korea och i Annam präglas kasj; i penninghandeln skiljer man på olika sorter och köper dem efter vigt. Kasj (Kin. li) tillverkas vanligen af en mässing-liknande legering, innehållande 79 proc. koppar, 10 proc. zink, 7 proc. bly och 4 proc. tenn. Mynten hafva i midten ett fyrkantigt hål, emedan de äro afsedda att trädas upp (100 à 1,000 tillsammans) på snören. Man präglar äfven stycken på 5, 10, 50, 100 kasj; dessa ega dock endast 2/3 af den vigt de börde hafva. De japanska mynten kasj (Japan, sen) hade förr samma form som de kinesiska och gjordes af koppar, senare t. o. m. af jern; men de "sen", som från 1873 utsläpts i rörelsen, äro bronsmynt utan hål i midten. En sådan sen motsvarar nu 1/100 af en jen (= 3,90 kr.), den 1871 lagstadgade myntenheten i guld.
Kasjan, stad i persiska prov. Irak Adjmi, vid vägen mellan Teheran och Ispahan, 1,093 m. öfver hafvet. Omkr. 10,000 innev. K. uppgifves vara anlagdt af Harun-er-rasjids älsklingsgemål Zobeida och vara den mest regelbundna och snygga stad i Persien.
Kasjgar (Kaschgar), stad i Östra Turkistan, ligger vid Kizil su, en biflod till Tarim, och består egentligen af tvänne städer, Kuria sjar (gamla staden), n. om floden, och Jangi sjar (nya staden), s. om floden, belägna omkr. 8 km. från hvarandra. Genom sitt läge vid föreningen af vägarna från Oxus-dalen, Kokand, Samarkand, Aksu och Kotan har staden från äldsta tider varit kändt som en politisk och kommersiel medelpunkt. I likhet med alla andra städer i Central-Asien har det ofta vexlat herskare, men sin mest framstående ställning intog K. under den korta tid (1865--77), då det var hufvudstad i Jakub begs (med titel "Atalik ghazi", trons försvarare) muhammedanska rike (Djiti sjehr), som omfattade Tarim-bassängen mellan Tian-sjan i n., Kuen-luen i s., Pamir i v. och öcknen i ö. Under hans tid besöktes K. af både ryska och engelska missionärer, hvilka européerna hafva att tacka för den kännedom de ega om K. Innevånarnas antal beräknades 1873 till 112,000; men sedan kineserna efter Jakubs död åter bemäktigat sig staden, har dess handel aftagit och en
Källa: Project Runeberg ·
