Sida 327
Kielland, Alexander Lange
finnas i K. jerngjuterier och maskinfabriker, mjöl-, benmjöls- och oljeqvarnar, tobaksfabriker m. m. Den kejserliga marinens skeppsvarf med dockor ligga skilda från staden på östra sidan af Kielviken. I början af Jan. hålles årligen en stor mässa, den s. k. "Kieler umschlag". -- K. omnämnes redan i 11:te årh. såsom stad och inträdde i 14:de årh. såsom medlem af hansan. Efter hertigdömena Slesvigs och Holsteins delning (1544) hörde K. till den gottorpska delen och blef efter Slesvigs förening med Danmark (1721) hertigarnas af Holstein-Gottorp residens, men kom genom det s. k. mageskiftet 1773 till den kungliga danska delen af Holstein. Historiskt märkligt är K. genom den derstädes d. 14 Jan. 1814 ingångna freden mellan Danmark och Sverige samt mellan Danmark och England; i den förra afstod Danmarks konung till Sveriges konung sina anspråk på Norge och afträdde Sverige till danska kronan svenska Pommern.
Kiel [kil], Friedrich, tysk tonsättare, f. 1821, försökte sig redan tidigt i pianospel och komposition på egen hand samt fick sedermera undervisning i teori af Kummer i Koburg (1838--39). 1842--44 öfvade han sig i de strängaste kontrapunktiska arbeten under Dehn i Berlin, hvarest han senare blef kompositionslärare, 1866 vid Sternska konservatoriet och 1870 vid den nygrundade högskolan för musik. Såsom lärare åtnjuter K. ett betydande anseende, hvarom många elever (bl. a. svenskarna V. Svedbom och E. Sjögren) bära vittne. Såsom tonsättare har han vunnit rykte att vara en bland samtidens mest framstående i den klassiska stilen dels genom sina instrumentalkompositioner, dels och i synnerhet genom sina kyrkliga verk, bland hvilka oratoriet Christus (uppf. 1874) samt de båda Requiem (1862 och 1881) anses efter Mendelssohns och Cherubinis vara de förnämsta i sitt slag uti strängt kyrklig stil. Så långt efterklassiken kan ersätta den verkliga klassiken, så långt bristen på ursprungligt skapande geni kan fyllas genom en eminent talang i förening med både lärdom, klarhet och kraft i konceptionen, förtjenar kanske K. sitt namn såsom samtidens främste kyrkokompositör. A. L.
Kielce [kje'ltse]. 1. Rysk-polskt guvernement, begränsadt af Galizien samt guvernem. Radom och Piotrkow. Areal 10,093 qvkm. 614,711 innev. (1880), alla polacker, med undantag af omkr. 67,000 judar och några tyska kolonister. Landet genomskäres i ö. och v. af de yttersta förgreningarna af Karpaterna och bildar den vackraste delen af Polen. Det har ganska stora mineralrikedomar, hvilka dock ej blifvit i någon större mån bearbetade. -- 2. Hufvudstad i nämnda guvern., i berglandet omkring Lysa Gora. Omkr. 9,600 innev. Staden hade förr mycket rika kopparverk, hvilka nu äro öfvergifna.
Kieler [kiler], Laura, norsk-dansk författarinna, föddes d. 9 Jan. 1849 i Tromsö, hvarest hennes fader, Smith Petersen, var fogde. Under sin ungdom uppehöll hon sig tvänne år i Kristiania, besökte sedermera Köpenhamn och
Stockholm (1870) samt reste derefter på kontinenten och uppehöll sig en tid i Dresden i Ibsens hus. Efter faderns död (1872) bosatte hon sig jämte sin moder i Köpenhamn, hvarest hon (1873) ingick äktenskap med V. Kieler, adjunkt vid lärda skolan i Hilleröd. 1869 utkom hennes första arbete, en af Ibsens "Brand" föranledd berättelse, Brands döttre. Sedermera följde Skitser (1875) och Everil (1876), hvilket senare arbete hon påbörjat under en längre utländsk resa och efter hemkomsten fullbordat med sådan ifver, att en längre tids hvila blef for henne nödvändig. Derunder fann hon, vägledd af barndomsminnen, ett eget och nytt område för sitt författareskap: lifvet på gränsen mellan skandinavernas och lapparnas uppehållsplatser, och så uppstodo de två särdeles originella berättelserna André fra Kautokeino (1879; öfvers. till svenska 1881) och Laurekas Korhoinen (1881). I sitt senaste arbete, Min broder amtmannen (1882) skildrar hon lifvet inom den norska ämbetsmannaklassen för en mansålder sedan. Genom 1883--84 års finanslag har hon af danska staten erhållit en lifstidspension på 600 kr. C. R.
Kiel-kanalen [kil-]. Se Eiderkanalen.
Kielland [tjällan], Alexander Lange, norsk författare, föddes i Stavanger d. 8 Febr. 1849, blef student 1867 och tog juridisk examen 1871. Derefter köpte han det vid Stavanger belägna Malde tegelbruk, hvilket han sjelf skötte till år 1881, då han sålde detsamma och bosatte sig i Köpenhamn. 1883 vände han tillbaka till Norge. Någon anställning i statens tjenst har K. aldrig innehaft eller sökt. 1878 vistades han under några månader i Paris och hemsände derifrån ett proverb, På hjemvejen ("På hemvägen"), hvilket trycktes i "Nyt norsk tidsskrift". 1879 utgaf han Novelletter ("Novelletter", 1881), 1880 romanen Garman & Worse ("Garman & Worse", s. å.), Nye novelletter ("Nya novelletter", 1881) och For scenen, innehållande tre dramatiska småstycken: det förut nämnda "På hjemvejen", Hans majestäts foged och Det hele er ingenting ("Bubblor", 1883), 1881 romanen Arbeidsfolk ("Arbetare", s. å.) och "julberättelsen" Else (öfvers. till svenska 1883), 1882 romanen Skipper Worse ("Skeppar Worse", s. å.) och To novelletter fra Danmark samt 1883 romanen Gift ("Gift", s. å.). 1884 utkom en af K. och dansken E. Brandes gemensamt verkställd dramatisering af romanen "Garman & Worse". -- K. har redan från sitt första framträdande haft att glädja sig åt en mycket stor läsekrets. Hans språk är lekande lätt och elegant; han eger en målande kraft och en åskådlighet i uttrycket som ingen annan norsk författare. Men hans produktion lider af en ofta blott alltför lågt liggande realism, en satir, som onekligen stundom är qvick och skarp, men lika ofta orättvis och förfelad. Särskildt gäller detta om hans teckningar af den norska ämbetsmannaverlden. De bilder han från den upprullar kunna finna gillande endast inför en politisk partifanatisms, men icke inför ett nyktert, opartiskt omdömes domslut. Hans skildringar af lifvet och naturen på Norges vestkust äro deremot lefvande verklighetsbilder, fulla af kraft
Källa: Project Runeberg ·
