Sida 201
Karolinger. 1. Italienska karolinger
enka 1863 och dog, barnlös, d. 31 Mars 1881. E. Ebg.
Karolina Henrietta Kristiana, landtgrefvinna af Hessen-Darmstadt, född d. 9 Mars 1721, dotter af hertig Kristian III af Zweibrücken-Birkenfeld, förmäldes 1741 med arfprinsen Ludvig af Hessen-Darmstadt och utöfvade, sedan hennes gemål 1768 blifvit landtgrefve, ett berömvärdt inflytande på regeringen. Hon stod i nära vänskapsförhållande till Fredrik II af Preussen samt egnade konster och vetenskaper en kraftig uppmuntran. Göthe, Wieland, Herder m. fl. voro ofta gäster vid hennes hof. Död d. 30 Mars 1774.
Karolina (Carolina), biljardt. Se Carambole.
Karolina-anden l. Brudanden, Anas sponsa, zool., hör till andslägtet inom familjen egentliga andfoglar bland simfoglarna och förekommer talrikt i Nord-Amerikas förenta stater. Hennes fjäderdrägt är präktigt glänsande. Hufvudet är mörkare och ljusare grönt, med två smala, hvita ränder på hvardera sidan och (hos hannen) en stor tofs, bakhalsen kastanjebrun, skulderfjädrarna, hand- och stjertpennorna grönt purpurblå, med sammetssvart glans, ryggen svartgrön, halsens framsida och buken hvita, bröstet kastanjebrunt, med hvita fläckar, kroppssidorna gulgrå, med svart vattring, och undre stjerttäckarna bruna; honans färger äro oansenligare. Längden utgör 45 cm. Med brudandens praktfulla drägt stå hennes hållning och behagliga väsende i full öfverensstämmelse; hennes rörelser äro lättare och vackrare än de flesta andra änders. Vid fångenskap vänjer hon sig hastigare än någon af sina samslägtingar, låter snart locka sig, lär sig att flyga ut och in samt fortplantar sig under lämpliga förhållanden regelbundet. Fogeln sitter gerna och utan svårighet i träd samt häckar i trädhål, särskildt de af kejsarespetten uthuggna, någon gång äfven i bergsklyftor. Enär brudandens kött är synnerligen välsmakande, förföljes hon ifrigt. På hennes förvandlande till husdjur synes man ännu icke hafva tänkt i Amerika; det lider dock icke något tvifvel, att hon skulle särdeles väl lämpa sig derför. Såsom parkfågel förtjenar hon företrädet framför sina samslägtingar, enär hon öfverträffar dem i skönhet och i fångenskapen fortplantar sig lättare än de andra. C. R. S.
Karolina-jasmin [sjasmin]. Se Gelsemium.
Karolina-perikitten. Se Papegojor.
Karolinenthal (Tsjech. Karlin), fordom förstad till Prag, numera sjelfständig kommun, belägen ö. om Prag, mellan Moldau och Zizka-berget. 17,250 innev. (1880). Fabriker för tillverkning af maskiner och jernvägsmateriel.
Karolinerna kallas en af öfver 40 enskilda ö-grupper bestående arkipelag i Stora oceanen, utbredd öfver 5 bredd- och 26 längdgrader, mellan Ladronerna l. Marianerna i n. och Nya Guinea i s. Den vestligaste ön är Ngoli l. Matelotas (137° 33' ö. lgd fr. Greenw.) och den östligaste Kusaie (163° 6' ö. lgd). Några, bl. a. spaniorerna, hvilka göra anspråk på alla dessa öar, räkna till dem äfven de vesterut, nära
Filippinerna belägna Palau- l. Pelew-öarna (se d. o.) äfvensom de längre mot ö. liggande Marshall- och Gilbert-öarna, hvilka de då kalla de östra K., i motsats till de egentliga K. l. Central-K. Arkipelagen består af omkr. 500 till största delen låga korall-öar, hvilkas sammanlagda areal uppgår till närmare 700 qvkm. Endast 4 öar, tillika de största, äro höga, bergiga, af vulkanisk natur, ehuru omgifna af korallref. Dessa äro: 1. Jap (Eap l. Uap), upptäckt 1625, med en areal af 207 qvkm. och 2750 innev.; 2. Ruck (Truck l. Hogolu), som upptäcktes 1824 af fransmannen Duperrey och består af flere af ett korallref omgifna öar med tillsammans 132 qvkm. och 5,000 innev.; 3. Ponapi (Ascension), en ända till 870 m. hög basaltklippa, som genom förvittringsprocess blifvit fruktbar, har en areal af 340 qvkm. och omkr. 2,000 innev., samt 4. Kusaie (Ualan l. Strong island), upptäckt 1804 af amerikanen Crozer, 110 qvkm. stor, en öfver 600 m. hög, vacker, skogbevuxen ö, med goda hamnar och en amerikansk missionsstation, men endast omkr. 400 innev. Antalet innevånare på hela arkipelagen uppskattas, kanske för högt, till 15,000. De tillhöra den malajisk-polynesiska rasen, äro starkt byggda, fredliga och skickliga i förfärdigandet af hvarjehanda husgerådssaker samt stå under ett antal höfdingar, af hvilka några åter som konungar herska öfver flere öar. De första K. upptäcktes 1525 af portugisen Diego da Rocha. Den spanske amiralen Franc. Lazeano upptäckte 1686 Faraulep-gruppen, som han till sin konungs, Karl II:s, ära kallade Karolina, ett namn, som sedan öfverflyttades på hela arkipelagen. De fleste af öarna upptäcktes och undersöktes närmare först i 19:de årh., i synnerhet 1827--28 af ryske kaptenen Lütke.
Karolinger kallas den andra konungaätten i det frankiska riket, hvilken med Pipin den lille år 752 besteg tronen och efterträdde merovingerna. Dess äldste, historiskt kände stamfader var Arnulf, biskop af Metz 614--625 (628?), död omkr. 640. Dennes son Ansegisl, "domesticus", var gift med Begga, en dotter till Pipin af Landen, "major domus" (rikshofmästare) i Austrasien och död 639. Ansegisls och Beggas son var Pipin af Héristal (d. 714), som genom sin oäkta son Karl Martel (d. 741) var farfar till Pipin den lille. Vid sin död, 768, efterträddes den sistnämnde i konungadömet af sina båda söner Karl den store och Karlman. Karlman dog redan 771, hvarefter hela riket förenades under Karl den store, och efter denne väldige herskares latinska namn, Carolus, fick hela ätten sitt namn. Karl efterträddes år 814 af sin son Ludvig den fromme (d. 840), som efterlemnade tre söner, Lothar, Ludvig den tyske och Karl den skallige, hvilka genom fördraget i Verdun 843 delade riket sins emellan och blefvo stamfäder för trenne särskilda grenar af ätten, nämligen:
1. Italienska karolinger, härstammande från den ofvannämnde Lothar I (d. 855), hvilken vid delningen i Verdun erhöll Italien, hvarmed kejsarekronan förenades, och det s. k.
Källa: Project Runeberg ·
