Sida 34
Kalisch, Ludwig
mejikanska staterna Sonora och Sinaloa i ö. De förnämsta öarna äro Tubaron och Angel de la Guardia. Vid sin norra spets upptager viken Colorado och i ö. åtskilliga mejikanska floder. De vigtigaste hamnplatserna äro på vestra sidan La Paz och Loreto, på östra sidan Guaymas. Norra delen är till följd af sina många sandbankar, undervattensklippor och strömmar mycket farlig för sjöfarten. Kustboarna idka perl-, korall- och svampfiske.
Kaliglimmer. Se Glimmer.
Kalihydrat. Se Kali.
Kalikut, sjöstad i distriktet Malabar, presidentskapet Madras i kejsaredömet Indien, saknar egentlig hamn, hvarför fartygen nödgas ankra på den öppna redden på 5 à 6 famnars vatten. K. besökes mest af seglare från Röda hafvet och Persiska viken, hvilka afhemta ris, kokosnötter, vax, kryddor, sandeloch teakträ. Bomullsväfveriet ("kalikå"), som en gång förskaffat staden så stort rykte, är numera obetydligt. Utom flere moskéer finnes en katolsk kyrka, tillhörig portugiserna. De nätta boningshusen äro vanligen uppförda af soltorkadt tegel. K. var den första plats, der Vasco di Gama landade på indisk jord (1498). Såväl portugiser som engelsmän anlade der faktorier, hvilka blefvo utgångspunkter för en liflig handelsrörelse. År 1765 intogs likväl K. af Haidar Ali, som bortjagade köpmännen och lät nedhugga alla kokos- och sandelträd, på det att platsen icke vidare måtte hafva någon lockelse för européerna. Hans trupper fördrefvos visserligen af engelsmännen 1782, men en ny ödeläggelse öfvergick staden kort derefter under hans son Tippo Saib, som behandlade dess innevånare med den största grymhet. Genom freden 1792, hvilken kostade Tippo Saib hälften af hans rike, blef K. med distrikt engelskt område. Sedan dess har staden å nyo höjt sig och räknar omkr. 25,000 innev., hvaraf 5,000 portugiser. S. A. L.
Kalikå l. Kallikå (Eng. calico), i utlandet benämning på åtskilliga slags finare kattun i brokiga tryckmönster; i Sverige namn på ett slags gröfre, mest enfärgadt (grått, brunt o. s. v.) bomullstyg med eller utan appretur, hvilket nyttjas som fodertyg och vid bokbinderi. Kalikå har sitt namn af staden Kalikut (se d. o.).
Kalila va-Di'mna ("Kalila och Dimna"), den arabiska titeln på ett berömdt österländskt sagoverk. Det ursprungliga arbetet, en buddhistisk lärodikt ("furstespegel" eller "regeringskonst") på sanskrit i 13 böcker, är förloradt, men dess tillvaro ådagalagd af Benfey genom jämförelse mellan de delar af detsamma, som ingått i senare indiska samlingar ("Hitopadeça", "Pancatantra", "Mahabharata" m. fl.), och vest-asiatiska öfversättningar af det. I 6:te årh. öfversattes det nämligen af läkaren Barzoi på Persiens dåv. officiella språk, pelvi, under titeln "Kalilak och Damnak", efter namnen på de i 1:sta afdelningen ("Om tjuren och lejonet") uppträdande sjakalerna (Sanskr. Karataka och Damanaka). Denna öfversättning är förlorad. Från pelvi gjordes tidigt dels en syrisk öfversättning, först
1870 återfunnen och utg. af Bickell med inledning af Benfey (Leipz. 1876), dels, af Abdallah-ibn-al-Mokaffa (d. 762), en arabisk, som föreligger i en mängd mer eller mindre olika redaktioner, af hvilka blott en finnes fullständigt utgifven, af Silv. de Sacy (Paris 1816; senare öfvers. på tyska och engelska). Från arabiskan utgå åtminstone fyra olika, äldre öfversättningar: 1) på grekiska under titeln "Stefanites kai Ichnilatis" omkr. 1080 (utg. af Stark, Berlin 1697; Prolegomena dertill under presidium af Floderus, Ups. 1786), sedan i sin ordning öfversatt på slaviska, latin och italienska, 2) på persiska i 12:te årh., sedan omarbetad af Husain-Vaiz samt efter honom öfverflyttad på turkiska, franska och engelska, 3) på hebreiska, derifrån på latin i 13:de årh. och från latin på tyska, 4) på spanska i midten af 13:de årh. Slutligen märkes 5) en poetisk efterbildning i Baldos "Alter Aesopus". Äfven på isländska synes boken vara öfversatt. En dansk öfvers. utkom 1618, en svensk 1745. I det hela gifva de nyss nämnda bearbetningarna, ehuru äfven de äro ganska fria, en riktigare föreställning om urskriften, än de indiska (och mongoliska) göra. "Kalila och Dimna" är den vigtigaste bland de samlingar, genom hvilka Indiens rika sagoskatt öfverfördes till vestra Asien och Europa. Närmare bestämdt är den ett fabelverk (med talande djur, liksom flertalet af indiska sagosamlingar); dess innehåll är till en del af vesterländskt ursprung (esopiska fabler), men återkommer i alla fall betydligt omskapadt. Efter namnet på den bramin, som i inklädnaden föreställes berätta sagorna för konung Dabsjelim, kallas samlingen i en del redaktioner och öfversättningar "Bidpais fabler" (se Bidpai). Lll.
Kali-lut, kem., lösning af kaliumhydrat i vatten.
Kalir, Elasar, judisk skald i 9:de eller 10:de årh., lefde i Palestina eller Babylonien. Han skref på ett sammanträngdt och genom mängden af nya ordbildningar svårfattligt språk, som framkallat flerfaldiga härmningar. Storartad uppfattning af det föreliggande ämnet och mycken poetisk kraft känneteckna innehållet af hans dikter, af hvilka den s. k. synagogala poesien bevarar flere än 200 (öfvers. till tyska af M. Sachs och L. Zunz.).
Kalisalter (Kaliumsalter), kem., salter af kali, erhållas genom neutralisering af kalihydrat eller karbonat med syror samt äro färglösa och i allmänhet lättlösliga i vatten. Svårlösliga äro kaliumplatinaklorid, kiselfluorkalium, kaliumperklorat och det sura vinsyrade saltet. Bland mera vigtiga kalisalter märkas: det kolsyrade (karbonatet), kalladt pottaska, det klorsyrade (kloratet) l. klorsyradt kali, det salpetersyrade (nitratet) l. vanlig salpeter och det sura vinsyrade saltet l. vin-sten. Jfr Kalium. P. T. C.
Kalisch, Ludwig, tysk skriftställare, född af judiska föräldrar 1814, förde som yngling ett kringirrande lif och egnade sig derefter åt studier vid tyska universitet. Från 1843 uppträdde han som humoristisk författare, måste 1849 fly till följd af delaktighet i revolutionära rörelser och bodde sedan mest i Paris, der han
Källa: Project Runeberg ·
