Sida 231
Kastelholm
Kastväsendet är utan tvifvel rotadt i österlandets religiösa panteism, enligt hvilken det gudomliga i verlden uppenbarar sig i en sammanhängande skala af materiella företeelseformer, från de mest låga och förnedrade tillstånd uppstigande till den högste andens fullkomning och renhet. Enligt den brahmanska verldsåskådningen måste denna urbildliga, organiskt graderade ordning komma till uttryck i ett rikes sociala inrättning, om det vill bära det gudomligas typ, och dermed borgen för sitt bestånd, i sig. Den faktiska uppkomsten af kaster härrör för öfrigt från blandningen af olika nationaliteter eller stammar till ett folk genom invandringar och eröfringar (den hinduiska benämningen på kast är också varna, färg, och de högre klasserna, hvilka härstamma från de ariske eröfrarna, utmärka sig för ljusare ansigtsfärg och skönare kroppsbildning). Hvarje kast är på visst sätt samtidigt ett skrå, en understödsförening och en religiös sekt. Kastinrättningen kan sägas till en viss grad främja kulturen genom den arbetets fördelning, som är så strängt genomförd deri; men allt högre framåtskridande motverkas af dess tyranniska våld på menniskonaturen och på individernas lycka, af anlagens ensidiga utbildning eller ock förkrympning hos de enskilde samt rasens försämring genom brist på korsning. -- Tillvaron af kaster i egentlig mening i det gamla Egypten förnekas af nutidens egyptologer. Det har ej häller kunnat bevisas, att en dylik organisation varit bestämmande för den fornpersiska samfundsordningen eller för den assyrisk-babyloniska. Mera afgjorda spår deraf har man funnit i Mejico och Peru. Hos de flesta naturfolk hafva nog ansatser till kastskilnad framträdt, antingen från synpunkten af exklusiva äktenskap eller af ärftliga yrken. Orsakerna hafva dels varit förtryck, som utöfvats mot kufvade stammar, dels tillämpandet af den religiösa idén om en outplånlig fläck, som vidlåder vissa menniskor, dels den sedvänja att fadern testamenterar åt sonen sin egen yrkesskicklighet, en naturlig sak i synnerhet der, hvarest ingen ordnad offentlig undervisning finnes. -- I utom-europeiska land, särskildt kolonierna, tyckes i nyare tider hudfärgen hafva upprättat ett slags kastskilnad mellan högre och lägre rasers medlemmar. Den mellan hvite och negrer i Nord-Amerika har faktiskt blifvit upphäfd genom neger-emancipationen. -- 2. Ståndsklass i allm., särskildt sådan, som envist håller fast vid föråldrade inrättningar. -- Kast-anda, ett stånds sträfvan efter sträng afsöndring gentemot andra, med främjande af egoistiska (börds-, rang-, penning-)intressen framför det helas väl och utveckling.
Kast (af kasta). Ett kast = 4 stycken (vid räkning af strömming).
Kast (Sättkast), boktryckaret. Se Boktryckarekonst, sp. 823.
Kastalia (Grek. Kastalia), en åt Apollon och sånggudinnorna helgad källa på södra sidan af Parnassos, något ö. om Delfi. Med hennes vatten bestänkte sig de delfiske pilgrimerna för att rena sig, innan de beträdde templet i
Delfi, och det ansågs äfven förläna skaldegåfva. Öfver källan finnes nu ett i klippan uthugget kapell, Hagios Joannes.
Kastalider (Lat. Castdlides), binamn på de nio muserna, taget från den åt dem helgade källan Kastalia.
Kastamuni. 1. Vilajet i Mindre Asien, vid Svarta hafvet, ö. om vilajetet Konstantinopel, indelas i sandjaken Sinob (Sinope), K., Boli och Kjankari (Kjangri) och hade enligt officiel uppgift 1879 420,000 innev, af mankön. -- 2. Hufvudstad i nämnda vilajet och i sandjaket K., vid Gök Irmak, en biflod till Kisil Irmak. Omkr. 40,000 innev. Handel med hår af Angora-geten och deraf förfärdigade väfnader samt af kopparkärl. K. är det forna Kastamon, som ofta nämnes af de bysantinske historieskrifvarna.
Kastanje, bot., af Lat. Castanea, slägtnamnet för den äkta kastanjen (C. vesca L.), hvilken hör till en helt annan nat. fam., nämligen Cupuliferae (tillsammans med ek, hassel, bok m. fl.), än den i Sverige allmänt planterade, men ursprungligen från Tibet komna, hästkastanjen (AEsculus hippocastanum L.), som bildar typen för en egen familj, Hippocastaneae. Se AEsculus och Castanea. O. T. S.
Kastanjetter (Sp. castañetas), ett i spanska och neapolitanska dansar brukligt skallerinstrument, bestående af två i form af ett
genomskuret kastanjeskal (deraf namnet) sammansatta träbitar, genom hvilkas hopslående med fingrarna -- sedan instrumentet medelst ett band fästs vid tummen -- de dansande slå takten till sina rörelser. A. L.
Kasta på stång, sjöv., detsamma som "brassa back". Se Brassa, sjöv.
Kastby. Se By, sjöv.
Kastel (Lat. Castellum Trajani), stad i hessiska prov. Rhenhessen, på högra stranden af Rhen, midt emot Mainz, med hvilket K. står i förbindelse medelst en flottbro. 6,169 innev. (1880). K. är inneslutet i staden Mainz' befästningssystem.
Kastelholm, fordom slott i Sunds socken på Åland vid en smal, nu delvis igengrundad vik. Det var till större delen uppfördt af granit. Slottets "sträckmur", som höll ungefär 2,4 m. i tjocklek, hade en omkrets af 217 m. samt inneslöt 2 borggårdar. Den större borggården försvarades å vestra sidan af en med skottgluggar försedd mur samt hade 2 i öster och norr belägna tvåvånings-flyglar. Vid borggårdens sydvestra hörn reste sig ett ansenligt torn. Den mindre (södra) borggården var på alla sidor omsluten af boningsrum, hvilka lemnade blott
Källa: Project Runeberg ·
