Sida 663
Kopitar, Bartolomej
ådraga sig uppmärksamhet af Cornelius genom modellen till en sittande Kristus. Han erhöll derefter ett stipendium samt fick flere beställningar från konungen och kronprinsen af Würtemberg. K. har utfört både religiösa och antikt allegoriska arbeten (De fyra årstiderna, En triton m. fl.), byster och medaljongsporträtt af höga personer (såsom tyske kejsaren och kejsarinnan) samt ett par stora berömda marmorkaminer för residenset i Stuttgart.
Koph, zool., bibelns namn på hamadryaden (se d. o.).
Kopia (Fr. copie, af Lat. copia, förråd), egentl. genom afskrift åstadkommet mångfaldigande af en bok; afskrift af en skriftlig handling; troget aftryck; efterbildning, reproduktion af ett konstverk, gjord af någon annan än konstnären sjelf och noga öfverensstämmande med originalet i afseende på materialet samt alla detaljer af formgifning och färg, medan deremot formatet icke behöfver vara likadant. -- Kopiepress, enkel skrufmaskin, medelst hvilken man å köpmanskontor plägar åstadkomma aftryck af afgående bref i den s. k. kopieboken, hvars blad utgöras af silkespapper. Härtill nyttjas ett särskildt slags bläck, kopiebläck (se Bläck). -- Kopiera, göra en kopia; taga afskrift eller aftryck af; måla efter en originaltafla.
Kopiebläck. Se Kopia och Bläck.
Kopiebok. Se Kopia.
Kopiepress. Se Kopia.
Kopiera. Se Kopia.
Kopisch, August, tysk skald och målare, f. 1799 i Breslau, idkade konststudier i Prag och Wien, men en olyckshändelse förderfvade hans hand, så att den blef oduglig att föra penseln. Då han blef öfvertygad om att det onda icke kunde hjelpas, lemnade han Rom, der han vistats någon tid, for till Neapel och lefde der i förtroligt umgänge med August von Platen under studier af folklif och folkpoesi. För sitt glada lynnes skull var han en gunstling hos alla klasser i Neapel. Han blef t. o. m. bragt upp på scenen af lustspelsförfattaren Carnarino under namn af Don Agosto Prussiano, ja han vardt en fullkomligt populär person, sedan han en dag vid simning upptäckt "den blå grottan" under klipporna på Capri. K. bodde i Neapel 5 år. 1828 återvände han till Tyskland och slog sig ned i Berlin, der han erhöll pension och titel af professor. De sista 4 åren af sitt lif bodde han i Potsdam, sysselsatt med att på hög befallning skrifva historien om dess kungliga slott och trädgårdar. Han dog i Berlin d. 3 Febr. 1853. -- K. är som skald märklig för sin friska humor samt för sin framställnings åskådlighet och sköna form, hvilken berodde på hans konstnärliga begåfning och på inverkan från Platen. Mindre framstående såsom allvarlig ode-lyriker, emedan allt djupare allvar var honom motbjudande, är han deremot förträfflig såsom vislyriker i den lustiga folktonen (t. ex. hans i hela Tyskland populära visa om Noak; öfvers. till svenska i "Dikter från främmande land" af C. R. Nyblom). Men högst står han
som lyrisk-episk berättare och som humoristisk framställare af bilder ur sagoverlden samt af populära skämtdikter (Die Heinzelmännchen, Die zwerge auf dem baume, Der klopfer m. fl.). K. har öfversatt Dantes "Divina commedia" och utgifvit en samling af italienska folkvisor i öfversättning. -- Af hans taflor må nämnas Solnedgång i pontinska träsken och Blå grottan. C. R. N.
Kopist (Fr. copiste, af copier, afskrifva, således en, som gör afskrifter; se Kopia) var benämningen å en lägre tjenstemannaklass inom administrationen, företrädesvis K. M:ts kansli. Titeln förekommer redan i Gustaf II Adolfs kansliordningar af åren 1620 och 1626. De sista kopisttjensterna afskaffades vid den omorganisation af nämnda kansli, som egde rum vid ingången af år 1875. A. Th. S.
Kopitar, Bartolomej, österrikisk slavist, föddes af bondfolk i byn Repnje i Oberkrain 1780. Till sitt 9:de år vaktade han sin faders boskap och kunde blott slovenska; sedan han genomgått skola och gymnasium i Laibach, tillbragte han 8 år, fr. o. m. 1799, först som huslärare, sedan som sekreterare hos baron S. Zois. Utom andra studier kom han under denna tid att sysselsätta sig mycket med sitt modersmål och författade en Grammatik der slavischen sprache in Krain, Kärnten und Steyermark (1808) med en inledande öfversigt öfver de slaviska folken och språken samt den slovenska grammatikens historia och ett utförligt tillägg om den slovenska literaturen. Intet annat slaviskt språk kunde vid den tiden uppvisa en grammatik af sådant vetenskapligt värde. 1808 begaf K. sig till Wien för att studera juridik, men blef snart förordnad till censor för slavisk och grekisk literatur samt anställd vid hofbiblioteket. Som censor gjorde han bekantskap med Vuk Stefanovitj Karadjitj och hade på hans lifsriktning och verksamhet ett stort inflytande. Som bibliotekstjensteman skickades K. 1814 till Paris för att återföra de böcker och handskrifter, som fransmännen 1809 tagit i Wien. K:s andra större arbete var hans Glagolita Clozianus (1836), hvari offentliggjordes ett handskriftfragment från 11:te årh., tillhörigt grefve P. Cloz i Trieste och innehållande fyra delvis ofullständiga predikningar af Chrysostomos, Athanasios och Epiphanios i fornslavisk öfversättning. K. återgaf den glagolitiska texten i cyrillisk transskription, bifogande det grekiska originalet och latinsk öfversättning samt grammatik och ordbok. I den utförliga inledningen framställde K. först den satsen att det språk, till hvilket Cyrillus och Methodius öfversatte de heliga skrifterna, och som sedan blef de "ortodoxa" slavernas kyrkospråk, var fornslovenska (icke fornbulgariska). I detta arbete publicerades också de berömda Freising-fragmenten, den äldsta urkund med specifikt slovenskt språk. Senare utgaf han Hesychii glossographi discipulus et epiglossistes russus in ipsa Constantinopoli sec. XII--XIII (1839), en grekisk handskrift från 11:te eller 12:te årh. (hemförd från Konstantinopel i 16:de årh. af Busbek), till hvars randglossor äro fogade
Källa: Project Runeberg ·
