Sida 128
Karavan
Karasutsas, Joannis, nygrekisk skald, har med eldigt patos, men icke utan ett visst slöseri med retoriska medel, skrifvit lyriska dikter af hufvudsakligen fosterländskt innehåll. Alla stamfränders befrielse från turkarnas herravälde och Greklands återställande till dess forna omfång äro hans älsklingstankar. Hans förkärlek för den klassiska tidens språkskatter gör honom dock mindre lättfattlig för grekiska nationens flertal. Med afseende på versformer erbjuder hans diktning en ny, rik omvexling, särskildt genom användandet af rim. He lyra (1839), He musa telatsusa (1840) och He barbitos (1860) äro namn på trenne diktsamlingar af K.
Karat (om ordets betydelse och härledning se Ceratonia och Erythrina). Vid handel med ädelstenar och guld begagnades fordom karat såsom vigtsenhet. En guldvigtskarat var 1/24 af en kölnisk mark, eller 9,744 gr. En juvelkarat var omkring 200 milligram, något olika på olika ställen. -- I Sverige betecknas med karat guldets finhetsgrader, i det att guldet tänkes deladt i 24 delar l. karat. Rent guld håller således 24 karat; om 3/4 äro rent guld, håller det 18 karat o. s. v. Hvarje karat delas i 12 grän. L. A. F.
Karategin, berglandskap i Central-Asien, begränsas i n. af ryska Turkistan och Kokand, i s. af Afganistan. Areal 21,535 qvkm. Innevånarnas antal anslås vanligen till 100,000. Styrelsen utöfvas af många små kaner, hvilka ligga i ständiga fejder med hvarandra. Den gamla handelsvägen från Kolab till Kokand är på grund af den allmänna osäkerheten öfvergifven. S. A. L.
Karatheodory, Alexandros (Turk. Iskender pascha), turkisk statsman, föddes 1830 i Konstantinopel och tillhör en ansedd grekisk slägt derstädes. Hans uppfostran fullbordades i Paris, hvarefter han anställdes i turkiska diplomatiens tjenst. Kunnig och pålitlig, hade han trots flere ministèrförändringar bibehållits såsom understatssekreterare ("mustesjar") i utrikesdepartementet, då han i Juni 1878 sändes till Berlin-kongressen såsom den förste af Portens fullmäktige, samtidigt hugnad med bala-värdighet. Efter kongressens slut förde han Portens underhandlingar i Wien med anledning af Österrikes ockupation af Bosnien och Herzegovina samt utnämndes till generalguvernör öfver Kreta, men kallades straxt derefter till Konstantinopel såsom utrikesminister, i hvilken befattning han skickligt sökte värna Turkiets intressen vid den definitiva freden med Ryssland (Febr. 1879) och vid konventionen med Österrike angående Bosnien och Herzegovina (21 April). Då storvesiren Kereddin pascha i slutet af Juli 1879 nedlade sitt ämbete, följde K. exemplet. Icke långt derefter blef han minister för de allmänna arbetena, men qvarstannade såsom sådan endast en kortare tid.
Karatsjev, stad i ryska guvernem. Orel, vid Snjesjet, en biflod till Desna, och jernvägen Smolensk--Orel. Omkr. 12,000 innev. Handel med landtmannaprodukter, olja och sejlarevaror.
Karatsji (Eng. Currachee l. Kurrachee). 1. Distrikt i kejsaredömet Indien, presidentskapet Bombaj, prov. Sindh, mellan nedre Indus och floden Habb l. Pab, som bildar gräns mot Belutsjistan. Areal 36,495 qvkm. 426,722 innev. (1872), de fleste muhammedaner. -- 2. Hufvudstad i nämnda distrikt och i prov. Sindh, ligger vid Arabiska hafvet i nordvestligaste delen af Indus' delta och hade 1872 56,753 innev., deraf 30,000 muhammedaner, 23,000 hinduer och 3,400 kristna. Garnison. Staden är slutpunkt för Indus-jernvägen till Pandjab, står i telegrafisk förbindelse med Europa och det öfriga Indien samt var redan före öppnandet af Sues-kanalen den femte af Indiens hamnar. Sedan hamnen 1869--73 gjorts tillgänglig för de största fartyg, har stadens handel ytterligare tilltagit.
Karavan (Pers. karvan, lastdragande djur, handlande, karavan, af kar, sak, göromål) betyder i allmänhet i Orienten hvarje samling af resande, som med sina på kameler, åsnor eller hästar lastade saker färdas genom sådana trakter, der inga banade vägar finnas. Särskildt utgöra karavaner i Asiens och Afrikas muhammedanska land den regelmässiga formen för varutransporten mellan betydande platser, i synnerhet der denna har att passera vattenfattiga, folktomma eller af kringströfvande rofgiriga stammar oroade trakter. Sådana karavaner kunna ofta bestå af hundratals menniskor och ända till tusen kameler. På de smala stigarna i bergstrakter gå dessa alltid en och en efter hvarandra, men på vida slättmarker oftast i flere tiotal bredvid hvarandra, emedan de på detta sätt finna mer af den af tistlar, torra örter och qvistar bestående föda, som de under marschen oupphörligt söka till höger och venster om stigen. En sådan slätt finner man då liksom randad af de otaliga smala parallelt löpande stigarnas ljusa band. Är karavanen undantagsvis i gång under natten, förenas kamelerna vanligen med hvarandra genom tåg från den enes svans till den andras hufvud och bilda då en enda oöfverskådligt lång kedja. Karavanerna, som ledas af en inom hvarje karavan vald karavan-basji, "karavan-hufvud", hafva sina af ålder bestämda haltoch lägerplatser enligt regeln vid en källa, der de äfven ofta finna en karavan-seraj (se d. o.) till sitt förfogande. Den vanliga kamelbördan utgör omkr. 200 kg. och dagsmarschen 35 à 40 km. på 8 à 9 timmar, då kameldrifvarna, hvilka oftast äro egare till de af köpmännen förhyrda kamelerna, enligt regeln alltid gå till fots. Karavanerna, som utan tvifvel utgöra den äldsta formen för förmedlandet af det internationella varuutbytet -- de omnämnas redan af Herodotos --, förbinda stundom vidt skilda platser med en i bestämda afgångstider ordnad trafik, så t. ex. Damaskus med Aleppo och Smyrna, Bagdad och Teheran, Jerusalem och Kairo, så äfven Bokhara och Samarkand å ena sidan samt Kiva och Orenburg å andra sidan med Persiens och Indiens handelsplatser, för att ej tala om de ofantliga pilgrimskaravanerna, som hvarje år sätta de heliga orterna Mekka och Medina i
Källa: Project Runeberg ·
