Sida 180
Karl Fredrik (Karl Friedrich)
Vestergötland, blef af bönderna ihjelslagen vid K. (omkr. 1130) "för den sidovördnad han visat alla vestgötar". Ett blodigare uppträde egde rum vid denna by, då konung Birger Magnusson, efter att i Östergötland hafva blifvit slagen af sina fängslade bröders anhängare, dragit in i Vestergötland (1318). Vid K. mötte honom en så stark bondehär, att han ansåg rådligast att dagtinga. Men sedan en stor del af bönderna på grund deraf begifvit sig hem, öfverföll han svekligt de qvarvarande och tillfogade dem ett skoningslöst nederlag. -- 2. Vestra K., socken i Malmöhus län, Harjagers härad. Arealen 2,607 har. 1,679 innev. (1882). V. K. bildar med Saxtorp ett konsistorielt pastorat af 1:sta kl., Lunds stift, Harjagers kontrakt. Kyrkan benämnes någon gång Karl Ludvig Eugens kyrka. -- 3. Östra K., socken i Malmöhus län, Onsjö härad. Arealen 646 har. 435 innev. (1882). Annex till Reslöf, Lunds stift, Onsjö kontrakt. -- 4. Städer m. m. i Finland. Se Gamla Karleby och Ny Karleby.
Karleby Långa. Se Karleby 1.
Karl Edvard (Charles Edward) Stuart, engelske konungen Jakob II:s sonson, liksom sin fader, Jakob Edvard Stuart, kallad pretendenten, föddes i Rom d. 31 Dec. 1720. År 1742 begaf han sig till Frankrike och sökte 1744, med bistånd af en fransk flotta, göra stuartarnas anspråk på den engelska tronen gällande, men måste uppgifva företaget till följd af en storm och den engelska flottans öfvermakt. På sommaren 1745 lyckades han deremot att på egen hand med ett ringa följe landstiga vid Skotlands nordvestra kust samt vinna högländarna, bland dem flere mäktige clanchefer, på sin sida, hvarefter han lät utropa sin fader till konung öfver de förenade rikena och sig sjelf till regent, besatte Edinburgh (d. 17 Sept.) och slog 4,000 man engelska trupper vid Preston Pans (d. 21 Sept.). Sedermera inryckte han i England, men fick icke den hjelp han hade påräknat af de engelske jakobiterna och nödgades vid Derby vända om, emedan skottarna fruktade att blifva afskurna från sitt land. Återkommen på skotsk mark, tillintetgjorde han d. 17 Jan. 1746 vid Falkirk en kunglig här; men d. 16 April s. å. tillfogade den engelske hufvudhären under hertigen af Cumberland honom ett afgörande nederlag vid Culloden, ö. om Inverness. Efter ett äfventyrligt kringirrande under fem månader i Skotlands ödemarker och vid dess kust (ett pris af 30,000 pd sterl. var satt på hans hufvud) undkom han på en fransk fregatt till Frankrike, men måste 1748 lemna detta land på grund af en bestämmelse vid fredsslutet i Aachen. Sitt återstående lif tillbragte han för det mesta uti Italien under titel grefve af Albany och dog i Rom d. 31 Jan. 1788. I skottarnas minne lefde han länge qvar såsom den intagande, ridderlige ynglingen af deras gamla konungastam. I verkligheten försjönk han under den senare delen af sin lefnad i dryckenskap, utsväfningar och fattigdom, men uppgaf aldrig hoppet om att återfå sina faders krona. Under sin vistelse i Florens 1783 umgicks Gustaf III med honom, fattade intresse
för honom för hans fantastiska ungdomsäfventyr och "kränkta rätt" samt gaf honom en pension på 4,000 rdr, lade sig ut för honom hos påfven och Frankrike, som öfvergifvit honom, och utverkade bl. a. af påfven laglig skilsmässa mellan K. E. och hans gemål, den af Alfieri svärmiskt omfattade grefvinnan Louise von Stolberg (se Albany), som 1780 flyttat ifrån sin "supige och tyranniske man". -- K. E:s oäkta dotter, Charlotte af Albany, blef 1784 erkänd såsom legitim.
Karlevi-stenen, en vid Karlevi, Vickleby socken på Öland, befintlig runsten, som blifvit rest öfver en kämpe vid namn Sibe. Stenen är märkvärdig derför att den innehåller bl. a. ett fullständigt "drottqväde" (se d. o.).
Karl Filip. Se Karl, svenska prinsar 1.
Karl Fredrik (Karl Friedrich), hertig af Holstein-Gottorp, ende sonen af hertig Fredrik IV och Karl XII:s äldre syster, Hedvig Sofia, föddes på slottet Gottorp d. 30 April 1700. Sedan han förlorat sin fader i slaget vid Klissov 1702, flyttade modern med honom till Sverige, och Karl XII utsåg Arvid Horn till hans guvernör. 1708 miste han äfven sin moder, och det var hans morfars moder, Hedvig Eleonora, som fick det största inflytandet på hans uppfostran. Hans undervisning lär hafva varit god, men man förebrår den gamla enkedrottningen att hafva bortklemat sin skyddsling. Om hans förmyndare och Görtz' planer för hans räkning se Görtz. Vid Karl XII:s död var intet bestämdt om tronföljden. Hertigen och hans moster, prinsessan Ulrika Eleonora, voro tronpretendenter; men såväl Hedvig Sofias som Ulr. Eleonoras arfsrätt kunde med skäl anses förverkad, enär bägge gift sig utan ständernas samtycke. Konungens död och Görtz' fängslande gjorde hertigen rådvill och försagd; icke häller egde han sådana egenskaper, som kunde förvärfva honom svenska folkets bevågenhet. Han hade en svag karakter, styrdes af holsteinska gunstlingar samt var högdragen, häftig och obetänksam. Ulrika Eleonora och hennes gemål voro deremot allmänt omtyckta och handlade med kraft och beslutsamhet. Ständerna valde Ulrika Eleonora till drottning. K. F. dolde icke sitt missnöje och lemnade Sverige i Maj 1719 för att aldrig mer återkomma dit. Danmark hade eröfrat hans fädernearf och betingade sig i freden med Sverige (1720), att detta icke skulle bistå honom. Emellertid lyckades han att i tyske kejsaren vinna en mäktig förespråkare och han återfick sålunda sin andel af Holstein. Men K. F. ville ej afstå från något af sina anspråk och hoppades kunna genomdrifva dem med Rysslands hjelp, hvarför han 1721 reste till tsar Peter. Denne visade honom mycken välvilja och åtog sig hans sak. Närmast gällde det att skaffa K. F. successionen till svenska tronen. Straxt efter kungavalet i Sverige 1720 hade hans anhängare väckt förslag derom, men detta förkastades, och de ryske underhandlarna lyckades icke att få någon bestämmelse derom intagen i fredsvilkoren mellan Sverige och Ryssland. Hertigens parti i det förra landet, det s. k. holsteinska partiet,
Källa: Project Runeberg ·
