Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala

införlifvande med engelska kyrkans och statens konstitution (af hvilken de visserligen fortfarande bilda en anomal beståndsdel). Dock vet man, att Canterbury redan 1283 hade sina rättigheter att bilda kyrkoparlament erkända, sedan detta ärkestifts presterskap föregående året vägrat att hörsamma Edvard I:s kallelse till riksmöte i Northampton. Före reformationen sammanslogos stundom Canterburys och Yorks konvokationer till en "nationalkonvokation"; numera fattas besluten i regeln af Canterburys konvokation, hvarefter Yorks instämmer. 1665 upphäfdes dessa församlingars dittills utöfvade rätt att bestämma presterskapets bevillning, och 1717--1861 gåfvo de mera sällan några lifstecken ifrån sig. Deras befogenhet är väsentligen af rådgifvande art och når numera ej långt utom det dogmatiska området, medan deremot parlamentet bestämmer öfver trosartiklarna, liturgien, kyrkans ekonomiska organisation o. s. v. och kyrkotukten faller inom råmärket för kyrkorätterna (ecclesiastical courts). Konvokationerna, som förr inkallades mera sällan och oregelbundet, äro numera årliga. Sedan 1861 har deras verksamhet varit något lifligare.

Konvolut (af Lat. convolvere, hoprulla), egentl. något hoprulladt, bundt, paket, omslag.

Konvolvulin. Se Jalapa-rot.

Konvulsioner (Lat. convulsio, kramp). Se Kramp.

Konvulsionärer (Fr. convulsionnaire, en som ofta får kramp-anfall, af Lat. convulsio, kramp), Fr. Convulsionnaires de S:t Médard, benämning på medlemmarna af en religiös svärmaresekt, som 1727 uppstod bland jansenisterna. Konvulsionärerna plägade infinna sig för att bedja på Frans' af Paris graf å Medardus-kyrkogården i Paris (jfr Jansenius). I synnerhet sedan 1731 inträffade det dervid i regeln, att de fanatiserade bedjarna föllo i kramp. De blefvo derigenom, enligt egen utsago, botade från sjukdomar samt fingo kraft att "profetera" om kyrkans och statens undergång. 1732 lät konungen tillmura och bevaka kyrkogården, men konvulsionärerna skaffade sig jordklimpar från helgonets graf för att fortfarande framkalla de underbara verkningarna. Följande året hotades de med fängelsestraff, men rörelsen upphörde blott småningom. Äfven hos andra religiösa partier, såsom qväkare, dansarna i 14:de årh., metodisterna o. s. v., hafva liknande konvulsiviska anfall visat sig.

Konvulsivisk (af Lat. convulsio, kramp), krampaktig, som åtföljes af konvulsioner eller företer likartade symtom med krampanfall.

Konz (Conz), by i preussiska regeringsområdet Trier (Rhenprovinsen), s. om Trier, vid Saar, öfver hvilken går en väl bibehållen bro från romaretiden. Der vann den kejserlige generalen hertig Karl af Lothringen d. 11 Aug. 1675 en seger öfver franske marskalken Créqui.

Koomrah. Se Hästen.

Kooperation (Lat. cooperatio), samverkan, samarbete; inom nationalekonomien särskildt vissa arter af ekonomiska samföretag eller affärer, som bedrifvas för ett vanligen större, antal personers, kooperativa föreningars, gemensamma

räkning. Det gemensamma kännetecknet för de olika slag af sådana företag, som falla inom kooperationens begrepp, är att de alltid afse att företagsvinsten skall så rättvist som möjligt fördelas bland alla dem, som företrädesvis bidraga till dess uppkomst. Detta mål söker man för öfrigt vinna på olika sätt alltefter de särskilda samföretagens olika beskaffenhet. Emedan man plägar indela den allmänna hushållningsverksamheten i produktion, distribution och konsumtion, så skulle i motsvarighet härtill äfven de kooperativa föreningarna kunna indelas i produktionsföreningar, som för medlemmarnas gemensamma räkning drifva något slags ekonomisk produktion, distributiva föreningar, hvilkas affär faller inom handelns (eller bankväsendets) område, och konsumtionsföreningar, som hafva till uppgift att till gemensam nytta reglera medlemmarnas förbrukning af ekonomiska nyttigheter eller produkter. Emellertid har ordet konsumtionsförening i dagligt tal fått en skef betydelse, så att dermed förstås hvad som vetenskapligt riktigt borde heta kooperativt handelsbolag. Dessutom kan någon skarp gräns svårligen uppdragas mellan de nyssnämnda tre hufvudarterna af kooperativa föreningar, enär sådana finnas, som nästan lika riktigt skulle kunna hänföras till hvilkendera hufvudarten som hälst (t. ex. kooperativa byggnadseller bostadsföreningar). Stundom är skilnaden också nästan omärklig mellan kooperativa föreningar och vissa andra ekonomiska samföretag, som vanligen icke pläga betecknas såsom kooperativa, t. ex. aktiebolag eller öppna bolag mellan ett inskränkt antal personer, som alla medelst både arbete och kapital medverka i affären.

Trots dessa omständigheter måste dock erkännas, att den kooperativa rörelse, som sedan ett antal år tillbaka gör sig gällande inom de flesta af nutidens kulturfolk, utgör en af vårt århundrades märkligaste företeelser. Ehuru den kooperativa rörelsen ej är direkt framkallad, men åtminstone starkt påverkad af Robert Owens, Fouriers m. fl:s socialistiska eller kommunistiska idéer, så är hon dock alldeles skild ifrån, ja i visst afseende en fullkomlig motsats till egentlig socialism och kommunism. Under det kommunismen går ut på att afskaffa all enskild eganderätt, och den egentliga socialismen åtminstone vill upphäfva den enskilda eganderätten till kapital, afser kooperationen fast mer att göra allt flere enskilda personer till kapitalister. Men icke dess mindre utgör kooperativrörelsen en protest mot och ett försök att inskränka den hittills åtminstone öfvervägande individualistiskt kapitalistiska organisationen af den allmänna hushållningen eller de civiliserade folkens näringslif. Den fördel -- andel i affärsvinsten --, som aktiebolag afse att bereda sina delegare, vilja fullt principmässigt organiserade kooperativa föreningar gifva åt sina medlemmar i mån af dessas medverkan både såsom tillskjutare af kapital, såsom arbetare i företaget och såsom affärskunder. (På gränsen till den egentliga kooperationen står det slags organisation af affärsföretag, hvarvid arbetarna erhålla, utom sin