Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala

Kanea (Chania), stad på norra kusten af Kreta, hufvudort i sandjaket K. Omkr. 9,000 innev. Säte för en grekisk biskop. Staden, anlagd 1252 af venezianerna på den plats, der fordom staden Kydonia låg, är den förnämsta hamnen och handelsplatsen på ön samt de europeiske konsulernas säte.

Kaneforer (Grek. kaneforoi, korgbärerskor) kallades i det forna Athen jungfrur, tillhörande de förnämsta slägterna, hvilka vid panatheneerna och andra religiösa fester deltogo i processionerna, på hufvudet bärande korgar med heliga föremål. Den bildande konsten har nyttjat sådana kaneforgestalter (i detta fall äfven kallade karyatider) såsom ett arkitektoniskt element för uppbärande af lättare bjelklag. Se Karyatid. A. M. A.

Kanel, Äkta kanel, Ceylon-kanel, Cortex cinnamomi ceylanici, farmak., erhålles af en särskild varietet af det äkta kanelträdet, Cinnamomum ceylanicum Breyne var. communis Nees, som ursprungligen vuxit vild å Ceylon (möjligen äfven i Abessinien) och nu odlas å nämnda ö för frambringandet af den ifrågavarande drogen. Samma art odlas äfven i flere andra delar af Ostindien (Java, Sumatra o. s. v.) samt likaledes i Syd-Amerika (Cayenne, Brasilien o. s. v.), men den derifrån erhållna kanelen är vida underlägsen den äkta ceylonska. De förnämsta kanelplanteringarna, "kanelträd-gårdarna", å Ceylon befinna sig på denna ös sydöstra kust. Jordmånen der är starkt sandblandad, och på somliga ställen är marken alldeles öfvertäckt af snöhvit qvartssand. Der uppdrages trädet i buskform, med några få hufvudskott, hvilka afskäras vid 1 1/2 till 2 års ålder, då den grågröna ytterbarken börjar bilda ett brunt korklager. Skotten äro då vanligen 2--3 m. långa och 1--4 cm. i tvärlinie. Skotten afskäras under den efter regnperioderna två gånger om året inträdande ymniga safningen, emedan barken då lätt kan aflossas. Beredningen af drogen är ganska omständlig. För att lättare kunna befria bastlagret från barkens yttre delar, låter man detta under ett dygn undergå ett slags jäsning eller "svettning", hvarefter ytterbark och mellanbark afskalas och noggrant afskrapas. Det färska bastet är då gulhvitt, men blir snart under torkningen gulbrunt eller ljusbrunt. De i stycken af omkr. 30 cm. afskurna barkrören trädas inom hvarandra till ett antal af 8--10 stycken; ändarna af flere sådana barkrullar instickas i hvarandra, så att meterlånga smala "käppar" uppkomma, hvilka sedan hopbuntas i knippor med en vigt af omkring 12 kg. -- Den äkta kanelen, Ceylonkanelen, utgöres således ensamt af barkens bastlager, hvilket är nästan papperstunnt eller blott omkr. 1/3 mm. tjockt. Bastlagret har en ljust brun ("kanelbrun"), matt yttre yta, svagt märkt med glänsande, blekare eller något hvitaktiga linier ("baströr") samt här och der med ärr eller hål efter qvistar; den inre ytan är mörkare brun. Den äkta kanelen är spröd och splittrig. Lukten är egendomlig för denna och beslägtade barkar; smaken är sötaktig, aromatisk, värmande och stickande. Den vigtigaste beståndsdelen är den

flyktiga s. k. äkta kaneloljan, som till sammansättning öfverensstämmer med den officinella kaneloljan (se d. o.). Oljan oxideras lätt genom luftens syre samt bildar då kanelsyra och harts. Dessutom finnas i Ceylonkanelen socker, mannit, stärkelse, garfämne m. m. -- Äkta kanel är sedan urminnes tider högt värderad. Den omtalas i Gamla test:s böcker såsom mest eftersökt af alla kryddor och var en äreskänk till gudar och furstar. Kineserna kände kanel säkert 2,700 år före vår tidräkning. Till Europa kom kanelen genom feniciske köpmän. Den skördades af vilda buskar, ända tills holländarna 1770 började odla densamma. Handeln med kanel blef under engelsmännen ett monopol, och först 1853 blef denna handel fri. -- Den äkta kanelens användande såsom krydda är allmänt bekant. Densamma ingår äfven i en mängd farmacevtiska beredningar. -- En varietet af det äkta kanelträdet, C. ceylanicum var. Cassia Nees, ger hvad som i handeln kallas träkassia, Cassia lignea, eller kassiabark, Cortex Cinnamomi malabarici, hvilken är barken af något tjockare grenar och förekommer såsom enkla rör eller rännor af 1--2 cm. vidd och 1--2 mm. tjocklek (hos sjelfva barken). Utsidan är något ojämn, med brungrå fläckar af ytterbark; barkens inre samt insidan äro matt smutsbruna. Träkassian är hård, brytbar, med jämnt, i bastet något kortsplittrigt brott, visande, liksom den äkta kanelen, ett sammanhängande lager af stenceller. Smaken är mindre fin än den äkta kanelens samt derjämte något slemmig och sträf. Träkassian nyttjas såsom kanelkassian till krydda. Se vidare Kanel-kassia. O. T. S.

Kanel-aldehyd, kem., huvudbeståndsdelen i kanelolja, C₆ H₅ CH = CH - CHO, en omättad aldehyd, som genom upptagande af syre lätt öfvergår till kanelsyra. Syntetiskt kan den erhållas genom inverkan af klorvätesyra på en blandning af bittermandelolja och vanlig aldehyd. P. T. C.

Kanel-alkohol, kem., en omättad, aromatisk alkohol, C₆ H₅ CH = CH - CH₂ OH, hvilken uppstår vid inverkan af kali på de i storax förekommande eterarterna af kanel-alkohol med benzoë- och kanelsyra. Kanel-alkoholen bildar färglösa blad. P. T. C.

Kanelbrunt. Se Bruna färger.

Kaneldroppar, Kaneltinktur, Tinctura Cinnamomi, med. farmak., beredas af 1 del Ceylon-kanel, som utdrages med 5 delar utspädd sprit, hvarigenom erhålles en gulbrun tinktur, som, i dos af 20 till 50 droppar, begagnas mot kräkningar och mot lifmoderblödningar samt sättes till mixturer för att göra dem smakligare. O. T. S.

Kanelerad. Se Kannelerad.

Kanel-kassia, Cortex Cinnamomi Cassiae, indisk kanel, farmak., utgöres af det från mellan- och ytter-bark mindre fullständigt befriade bastlagret af Cinnamomum Cassia Blume (se Cinnamomum), äfven kallad C. aromaticum Nees, ett kanelträd, som växer vildt i Kina samt odlas der och i vissa trakter af Ostindien. Kanel-kassian, eller den i hushållen vanliga kanelen, hvilken hufvudsakligen hemtas