Sida 614
Konstakademi. 2. Högre, af staten understödt läroverk, vid hvilket ämnesvenner inom de bildande konsterna åtnjuta undervisning, merendels kostnadsfritt
tomt skönhetsväsende, utan betydelse för lifvet, en aristokratisk konstlyx). Konsten måste likställas med alla andra arter af mensklig verksamhet och tjena såsom ett medel för menniskans ändamål i det hela, för såväl det sanna och goda som det sköna. Konsten bör vara endast en "tjenande broder". -- Det utmärkande för konsten blir då hvad redan Platon nämnde såsom dess kännetecken: efterbildning af verkligheten; men ej, såsom vetenskapen, för förståndet i abstrakta, generella begrepp, utan i konkret, lefvande bild för fantasien. Der har konstnären sitt eget område, på hvilket ingen kan täfla med honom, der han är skapare i sin art, är produktiv för mensklighetens andliga nationalekonomi. Men han är der icke en sjelfsväldig despot, som följer sina godtyckliga nycker och tycken, utan blott en tjenstpligtig vasall, som i hvarje sin verksamhet måste taga hänsyn till det hela, till det högre, hvars tjenare äfven han är. Men ej häller skall han våga sig utom sitt eget område, ej blifva någon qvasi-vetenskapsman eller half-reformator i samhället; han kan tjena sanningen eller nyttan, men blott på sitt egendomliga sätt, såsom skapare af lefvande fantasibilder. Dessa bilder hafva då antingen öfvervägande teoretiskt, praktiskt eller estetiskt syfte, men äro alltid närmast ingenting annat än fantasibilder, verkligheten må motsvara eller icke motsvara dem. Kunde konstnären ur egen fatabur skapa sitt verk, så hade han skaparens sjelfrätt också och behöfde ej gå i verklighetens skola; men det kan han ej, och det är derför som trägna och trogna "naturstudier" äro all sann mensklig konsts förutsättning. Men de äro dess vilkor och medel, ej dess mål. Då nu stundom dock den konstnärliga verksamhetens närmaste mål är sanning och godhet, blir detta då ej "tendenspoesi", blir det ej prosa inom konsten? Det behöfver ej blifva det, och det får ej blifva det, om det skall fortfara att vara konst och poesi. Det finnes nämligen tendens af tvänne arter. Då tendensen är motsatt konsten, är den abstrakt, förståndsmässig, och det är detta man i allmänhet menar med tendenskonst. Men man kan vinna ett teoretiskt eller praktiskt mål äfven genom konkreta, för fantasien lefvande lifsbilder, och det slaget af tendens är i det stora hela oundgängligt för konsten, om den ej skall isoleras från menniskolifvets öfriga sidor, från dess allvarliga hvardagskraf och dess evighetsmål. Det är också på det sättet, som alla stora konstnärer varit kulturkämpar, ej genom abstrakta teorier eller reformförslag.
Hvad nu sagts gäller om all konst; men det finnes äfven särskilda lagar for hvarje konstart. I det hela är nämligen konsten en produktiv fantasiverksamhet och lyder derför fantasiens lagar, jämte de fordringar, som kunna ställas på den af de teoretiska, praktiska eller estetiska ändamålen. Dessa specifikt konstnärliga lagar, konstnärsfantasiens lagar, äro ännu så föga studerade, att några allmänfattliga och allmängiltiga resultat svårligen kunna angifvas. De äro ytterligt svåra att studera, derför att de teoretiska, praktiska och estetiska lagarna
oupphörligt hota att blifva inblandade i undersökningen. Likaså har också hvarje konstart sina egna lagar. Dessa äro jämförelsevis mera oberoende och kända samt utgöra innehållet i den s. k. empiriska konstteorien, eller läran om de olika konstnärliga stillagarna. -- Till grund för dessa speciellare läror ligger hufvudindelningen af konsten. Det är den tyske estetikern Lessing, som (framförallt i arbetet "Laokoon") uppvisat den stora artskilnaden mellan bildande konst, som förlägger sina bilder för fantasien bredvid hvarandra i rummet, och ljudande konst, som förlägger bilderna efter hvarandra i tiden. Till den förra hufvudgruppen, som enligt Lessings åsigt (bestridd af de s. k. impressionisterna, se d. o.) endast kan återgifva kroppar och -- antydningsvis genom kroppar -- rörelser, höra arkitekturen (byggnadskonsten), plastiken (bildhuggarekonsten) samt målarekonsten. Till de ljudande konsterna åter räknas musik och poesi, hvilka enligt Lessing omedelbart återgifva rörelser eller handlingar samt endast antydningsvis genom dem kroppar. S-e.
Konstakademi. 1. Samfund af betydande konstnärer, som har till uppgift att vårda konstbildningens intressen. -- 2. Högre, af staten understödt läroverk, vid hvilket ämnesvenner inom de bildande konsterna åtnjuta undervisning, merendels kostnadsfritt. Sådana högre konstskolors lärjungar öfvas i teckning efter planscher, gipsbilder och lefvande modell; vidare meddelas undervisning i anatomi, proportionslära, perspektiv, färglära, kostymkännedom, konsthistoria, estetik, mytologi m. m. samt slutligen praktisk handledning i utöfvande af måleri, bildhuggarekonst, kopparstickarekonst o. s. v. Många konstakademier inbegripa i sig äfven en arkitektskola. De af dem anordnade (vanligen årliga) utställningarna föregås af pristäflingar öfver uppgifna ämnen, hvarvid lefvande lärjungar kunna vinna penningebelöningar, medaljer och resestipendier. Mera utvecklade konstnärer kallar akademien till sina agréer och ledamöter. Lärarna utgöras af konstnärer och konstlärde samt bilda, jämte akademiens ledamöter, en styrelse, som på sätt och vis utgör en administrativ myndighet för konstärenden. De tyska konstakademiernas öfverstyrelse kallas senat. -- En konstakademis verksamhet går ut på att bibringa lärjungarna den omfattande tekniska och allmänt vetenskapliga utbildning, som den moderna tiden kräfver, men som icke så lätt kan inhemtas i en mästare-atelier, der det personliga inflytandet på eleven är öfvermäktigt. I likhet med vittra akademier hafva äfven konstakademierna visat böjelse att under tidehvarf af brytningar inom konsten hålla på de föråldrade formerna samt endast motvilligt och sent gifvit sitt erkännande åt nya riktningar, nya ideal. Så qvarstodo de i början af 19:de årh. på barocktidens konventionella ståndpunkt, länge efter det att konstnyfödelsen försiggått. Flere store konstnärer hafva derför uttalat en hård dom öfver akademierna; och det är fortfarande icke sällsynt att grupper af reformlystna konstnärer afsäga sig all förbindelse med
Källa: Project Runeberg ·
