Sida 742
Kragerö ...
buro långa blå rockar af polskt snitt med olika färgade uppslag. 1831 kallades äfven den lie-beväpnade polska landstormen krakuser. H. W. W.
Kral (Serb.; P. król, R. kvrolj, förvrängning af German. Karl, Lat. Carolus), konung.
Krambambuli (Tsjech. krampampule), ett slags bränvins-glögg; bland tyska studenter skämtsam beteckning för starka drycker i allmänhet.
Krameria. Se Ratanhia-rot.
Kramfors, betydande sågverk i Gudmundrå socken, Vesternorrlands län, vid en liten vik af Ångermanelfven. Vid platsen, som äfven är ångbåts- och telegrafstation, finnas 2 ångsågar, qvarn och andra dyrbara anläggningar, såsom vidsträckta jernvägsspår, kaj o. d., afsedda för sågverket, som anlades 1852 och är ett af de äldsta vid Ångermanelfven. K. tillhör firman J. A. Kjellberg & Söner i Göteborg, hvilken äfven eger Lo sågverk i Styrnäs socken och disponerar, med eganderätt eller under arrende, ofantliga skogar utefter Ångermanelfven och dess grenar långt upp i Ångermanland och Jämtland. Sågningen vid K. var under senaste femårsperioden (1876--80) den största i länet, i medeltal 275,000 timmer om året.
Kramla, en i tvänne räta vinklar böjd jernhake, som nyttjas vid broslagningar i fält för att fästa underslagen vid stöden. Ligga kramlans båda skänklar i samma plan, kallas den platt kramla; bilda de med hvarandra rät vinkel, kallas den vinkelkramla. Den förra nyttjas, då de bjelkar, som skola fästas tillsammans, ligga i samma plan, den senare, då de korsa hvarandra under rät vinkel. O. A. B.
Kramp, med., abnormt starka, ofrivilliga muskelsammandragningar. Man skiljer mellan klonisk och tonisk kramp. Vid den kloniska (af Grek. klonein, skaka) krampen vexla sammandragning och förslappning af musklerna oupphörligt, och den angripna kroppsdelen är dervid i en oafbruten, ofta mycket häftig rörelse. Höggradig klonisk kramp, i synnerhet då den är utbredd öfver en stor del af kroppen, kallas ofta konvulsioner. Den toniska (af Grek. tonun, spänna) krampen utmärker sig derigenom att musklerna äro i ett tillstånd af skenbart ihållande sammandragning; kroppsdelen skakas derför icke af krampen, utan är tvärtom onaturligt styf och stel. -- Kramp uppträder vid en mängd sjukdomar. Så förekommer allmänt utbredd kramp vid flere nervsjukdomar, såsom fallandesot, hysteri, tetanus ("stelkramp") m. fl., likaså vid vissa förgiftningar, t. ex. förgiftning med räfkakor, äfvensom vid sjukliga förändringar i blodet, t. ex. vid den s. k. urinförgiftningen (uremi). Flere bland de till smärre muskelområden begränsade slagen af kramp äro mycket vanliga, såsom ansigtskramp (tic convulsif), den ofta äfven hos friska personer uppträdande vadkrampen o. s. v. Ett sjukligt anlag för vissa former af kramp förefinnes ej sällan, och der ett sådant finnes, uppträder ofta kramp af obetydlig anledning. Barn hafva i allmänhet större disposition för kramp än fullvuxna, likaså qvinnor mera än män,
sjukliga individer mera än friska. I vissa familjer förekommer ett ärftligt anlag för nervlidanden och dervid äfven för krampsjukdomar af olika slag. Prognosen för kramp sammanfaller med prognosen för den sjukdom, som framkallat den. Behandlingen är olika alltefter sjukdomens art. Der ett ärftligt anlag för kramp kan antagas finnas inom en familj, bör, för att detta anlag må minskas hos barnen, den noggrannaste uppmärksamhet egnas åt hela deras fysiska och psykiska uppfostran. Härdning utan öfverdrift, arbete utan öfveransträngning, kraftig föda, frisk luft, tillräcklig sömn och aktgifvande på sexuella oarter äro här af högsta vigt. Men äfven då en krampsjukdom redan utbrutit, är en allmän behandling ofta synnerligen verksam. Vid anfall af allmän kramp bör man, i synnerhet då den sjukes medvetande är upphäfdt, se till, att han ej kan göra sig skada. En mängd läkemedel hafva sedan gammalt anseende såsom krampstillande medel (se nedan); de böra dock i allmänhet ej gifvas utan läkares förordnande. -- Krampstillande medel, remedia antispasmodica, kallas åtskilliga läkemedel, hvilka verka på ett egendomligt sätt å nervsystemet, vanligen företrädesvis å dess centrala delar (hjernan och ryggmärgen). Genom att antingen nedstämma eller på annat sätt ordna reflexverksamheten, hvars stegring eller rubbning ofta framkallar mer eller mindre våldsamma, ofrivilliga och oregelbundna muskelsammandragningar, eller hvad man kallar kramp, kunna dessa medel verka lugnande eller stillande på nämnda plågsamma symtom. Såsom krampstillande begagnas dels vissa döfvande medel, t. ex. morfin, kloral, kloroform o. s. v., dels samt företrädesvis (af allmänheten) åtskilliga medel, hvilkas förnämsta verksamma beståndsdel är en flyktig olja, ofta af vidrig lukt, t. ex. kamomillblommor, dyfvelsträck, bäfvergäll m. fl. Dessa sistnämnda -- hvilka i främsta rummet kallas "krampstillande medel" -- synas ega förmågan att, sannolikt genom stegrande af ett försvagadt nervsystems kraft, återställa jämnvigten i den störda reflexverksamheten. P. W. O. T. S.
Krampstillande medel. Se föreg. art.
Kramsfogel (af T. krammetsvogel, trast), benämning på åtskilliga arter småfoglar, som tillhöra tättingarnas ordning och pläga användas till föda. Sådana foglar äro trastar, sidensvansar, domherrar, tallbitar o. s. v. C. R. S.
Kran. 1. En mekanisk inrättning, anbragt å en rörledning till ett kärl i ändamål att efter behof kunna antingen helt och hållet afstänga eller ock reglera genomgången till eller från kärlet af något flytande eller gasformigt ämne. Kranen består af två hufvuddelar: kranhuset och krankiken. Kranhuset är försedt med halsar, hvilka medelst flänsar äro förbundna till angränsande rörledning. Krankiken, som har konisk form och är väl inslipad i kranhuset, är försedd med erforderliga öppningar, hvilka genom krankikens vridning kunna ställas så, att loppet genom kranen blir i större eller mindre grad öppet eller ock helt och hållet afstängdt. För att qvarhålla krankiken på sitt
Källa: Project Runeberg ·
