Sida 737
Krafft ...
ihågkommas såsom en bland de förste, som sträfvade att göra den ramistiska filosofien gällande i stället för den gamla aristoteliska skolastiken. I sådant syfte skref han Aristotelica et Ramea (1585) samt Ramea schola et defensio Petri Rami (1587) och öfversatte Platons "Parmenides". Som tidsbild har hans skildring af det akademiska lifvet i Montpellier, Laurea monspeliensis (1585), ännu sitt intresse. -- 2. Niels K., dansk historieskrifvare, den föregåendes broder, född i Ribe 1568, blef fransk juris doktor 1588 och professor i historia i Köpenhamn 1589. Genom lyckligt utförda diplomatiska värf (i Skotland) vann han hofvets gunst och utnämndes 1594 till kunglig historiograf i st. f. den ännu fullkomligt arbetsföre Anders Sörensen Vedel, som derjämte tvangs att till K. utlemna alla sina samlingar till Danmarks historia. K:s verksamhet som historieskrifvare afbröts af nya diplomatiska uppdrag (han besökte i statsangelägenheter England, Polen och Tyskland); och då han hade utsigt att ändtligen få komma i ro, som föreståndare för Sorö akademi, afled han plötsligt, 1602. Ryktbarast bland K:s före hans död utkomna skrifter är De republica lacedaemoniorum (1593). Af sitt stora historiska verk, hvilket skulle hafva fullbordats på sex år och författats på latin (Vedel skulle hafva skrifvit Danmarks historia på danska), efterlemnade han i handskrift endast Annales Christiani III för åren 1533--50. Ehuru otillbörligt lofprisande, har detta arbete, som först utgafs af Gram (1737) och öfversattes på danska af Sandvig (1776--79), likväl ännu betydelse såsom källskrift och källsamling. C. R.
Krag, Hans Peter Schnitler, norsk prest och historiker, född i Meldalens socken (Söndre Trondhjems amt) d. 16 Sept. 1794, blef student 1814, tog 1819 teologisk ämbetsexamen och innehade derefter presterliga befattningar i åtskilliga delar af landet. Död d. 18 Juli 1855 såsom kyrkoherde i Eidsvold. Skrifter: Sagn samlede i Gudbrandsdalen om slaget ved Kringen 26 August 1612 (1838), Begrundet formening om at dronninger bör krones i Norge (1846), Underretning om Frederikshalds by og krigshistorie (1848; flere uppl.) och Begrundet formening om Carl den tolvtes dödssted som et indläg i sagen om hans dödsmåde (i Langes "Tidsskrift for videnskab og literatur", bd IV, 1850). O. A. Ö.
Kragbjörnen (Kuma), Ursus torquatus, zool., hör till familjen björndjur (Ursidae) inom rofdjurens ordning och däggdjurens klass. Kroppsformen är smärt, nosen spetsig, gående i nästan rät linie med pannan, öronen runda och jämförelsevis stora, benen af medellängd och fötterna korta. Fällen är glatt, utom en lurfvig man på halsen, svart, med ett hvitt tvärband öfver bröstet, en brun fläck öfver hvartdera ögat och brun nos; stundom är underläppen hvit, hvarjämte ett hvitt streck går från bröstbandet åt buken till. Arten förekommer i Japan, Kina, Nepal äfvensom i det asiatiska fastlandets flesta bergstrakter och på de syd-asiatiska öarna. Dock är det ej med visshet ådagalagdt, att de på alla dessa ställen förekommande
kragbjörnarna tillhöra samma art. Kragbjörnen vistas hälst i skogstrakter och är en förträfflig klättrare, lefver af bär, frukter och säd (han plundrar gerna majsfälten) samt angriper, endast då han drifves af svår hunger, småboskap. Köttet anses af japaner m. fl. mera välsmakande än landbjörnens. C. R. S.
Kragdufvan, Caloenas nicobarica, zool., hör till familjen dufvor (Columbidae) och ordningen duffoglar inom fogelklassen. Näbben bär vid roten en mjuk, klotformig knöl. Halsens fjädrar äro förlängda och nedhängande, vingarna långa, breda och räckande utom den svagt rundade stjerten, benen starka, höga och försedda med korta tår. Hufvudet, halsen, vingarna och undre kroppsdelarna äro svartgröna, de sistnämnda med kornblå kanter, de längsta halsfjädrarna, ryggen, öfvergumpen och vingtäckfjädrarna gräsgröna, med metallglans, de korta fjädrarna i kragen guldgula och stjertpennorna hvita. Längden utgör 36 cm. Kragdufvan förekommer från Nikobarerna ända till nordöstra Nya Guinea och Filippinerna, i synnerhet på små, obebodda öar. Hon vistas nästan uteslutande på marken, der hon äfven lägger sina ägg. Hon lefver af frukter och frön, springer med mycken skicklighet, kan också flyga långa sträckor och fortplantar sig i fångenskapen. C. R. S.
Krage, sjöv., en skärm af oljemålad segelduk, som fastnitas kring master, pumpar och rorhufvud, der de genomgå däcken, för att skydda dem för väta. Alltefter det föremål den skall skydda får kragen namn af mastkrage, pumpkrage eller rorkrage. L. H.
Krageholm, gammalt herresäte i Malmöhus län, Söfvestads socken, beläget vid Svartån, nära hennes utlopp ur den vackra, af bokskog omgifna Krageholms-sjön. Slottet, som sannolikt härstammar från 1500-talet, utgöres af en hufvudbyggnad och två dermed sammanhängande flyglar, alla af tre våningars höjd, samt omgifves af breda och djupa vattengrafvar, vidsträckta trädgårdar och park. Till godset höra i Söfvestads socken 28 3/4 mtl, i Bjeresjö socken 4 3/16 mtl, i Hedeskoga socken 2 3/16 mtl, tillsammans 35 1/8 mtl, med verk och inrättningar taxerade till något öfver 2 mill. kr. -- K. tillhörde under 1300-talet slägten Duve l. Due, kom genom gifte till slägten Tott och sedan till Brahe-slägten (till 1640-talet). Under senare hälften af 1600-talet egdes det af Jörgen Krabbe (arkebuserad 1678) och såldes, efter hans enkas död, omkr. 1704 till kungliga rådet grefve Karl Piper, hvars hustru, grefvinnan Kristina Piper, iståndsatte och förskönade gården samt utvecklade der en furstlig prakt. Sedan dess har K., ehuru icke fideikommiss, stannat inom den grefliga piperska slägten och eges f. n. (1884) af hofstallmästaren grefve Cl. G. Fr. Piper, innehafvare af de piperska fideikommissegendomarna Kristinehof, Andrarum, Torup, Högestad och Baldringe.
Källa: Project Runeberg ·
