Kolchicin

Kolchicin, farmak., med., ett amorft, svafvelgult (eller, framstäldt ur friska tidlöseknölar, färglöst), genomskinligt ämne, som är svårlöst i vatten och lättlöst i sprit samt reagerar svagt alkaliskt, men är indifferent och smälter vid +145°. Det färgas af koncentrerad salpetersyra blåviolett och af jernklorid grönt. Dess formel är C₁₇ H₂₃ NO₆. Kolchicinet luktar svagt aromatiskt och smakar ihållande bittert, samt är otvifvelaktigt den verksamma beståndsdelen hos tidlösan (Colchicum auctumnale L.), ur hvars alla delar det blifvit framstäldt, dock ymnigast ur fröna och ur lökknölen. Det finnes äfven i andra arter af Colchicum, såsom C. neapolitanum, C. arenarium, C. montanum och C. alpinum. Verkan af kolchicinet är i första rummet lokalt retande i mage och tarmkanal, hvarigenom häftiga uttömningar och stark inflammation förorsakas efter några timmar, och hvarpå döden kan följa, förutgången af känsellöshet i den mest fullständiga grad. Döden är en följd af giftets förlamande verkan på centralorganet för respirationsmekanismen, och tiden för dödens inträdande synes icke stå i direkt förhållande till dosens storlek. Inom medicinen nyttjas förnämligast en tinktur på fröna (tinctura seminum colchici) emot reumatism och gikt samt under senare tid, i synnerhet i England, mot Brightska njursjukdomen ("ägghvitesjuka", kronisk njurinflammation), mot hvilken sistnämnda sjukdom medlet af somliga prisas såsom rent af specifikt, en "berömmelse, som dock säkerligen är öfverdrifven. O. T. S.