Kolchis. Med detta namn betecknade forntidens greker en landsträcka vid östra änden af Svarta hafvet (Pontos Euxeinos), ungefärligen motsvarande det nuvarande ryska guvernementet Kutais och den turkiska provinsen Trapezunt. Landet genomströmmas af floden Rion (de gamles Fasis), hvars breda floddal är ett utomordentligt fruktbart, men sumpigt och af febersjukdomar härjadt alluvialland. Hos innevånarna fann Herodotos i såväl utseende som kulturförhållanden mycken likhet med egypterna och förmodade, att de också verkligen härstammade från en egyptisk kolonisation. Möjligen kunde en sådan hafva försiggått omkr. 680 f. Kr., då både Egypten och K. någon tid lydde under assyriskt välde. I de grekiska fornsagorna är K. bekant såsom Medeas fädernesland och målet för argonavternas härfärd. Under äldre tider styrdes K. af egna konungar i tämligen lösligt beroende af det persiska riket. Af Mithridates VI lades det under det pontiska riket och kom vid dettas upplösning under romerskt välde. Den förnämsta staden var Dioskurias (äfven Sebastopolis kallad), i likhet med åtskilliga andra städer i detta land grundad af milesiska nybyggare. A. M. A.
Nordisk familjebok · första upplagan
Kolchis
Ämne: Grekiska landskap, städer och öar · Antikens Grekland, Turkiet och Främre orienten
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 8 (1884), sp. 1013 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗