Ilion (Lat. Ilium), forngrekisk stad inom landskapet Troas i Mindre Asien, nära Hellespontens (nu Dardanellsundets) mynning mot det Egeisia eller Traciska hafvet och belägen på en från slätten uppstigande kulle, hvars nuv. turkiska namn är Hissarlik (d. v. s. "palatsen") med anledning af de der befintliga ruinerna. Enligt den hos forntidens greker gängse sägnen var I. uppbygdt på samma plats, som en gång intagits af det mångbesjungna Troja, hvilket i de homeriska sångerna äfven heter Ilios och Ilion (se Troja). De af H. Schliemann (1871-73) på Hissarlik företagna gräfningarna hafva bragt i dagen visserligen icke, såsom Schliemann sökt göra troligt, ruinerna af det homeriska Troja, men dock betydliga fornlemningar af byggnader, husgeråd, vapen m. m., härrörande från vidt skilda förhistoriska tidsåldrar, och
hvilkas betydelse ännu icke är af fornforskningen till fullo utredd. I 6:te årh. f. Kr. (enligt Strabon) bosatte sig på denna plats grekiska nybyggare och grundade, måhända med anslutning till någon derstädes af ålder rotfäst troisk-frygisk religionskult, ett åt den "iliska Athene" (Athene Ilias) helgadt tempel. Detta besöktes ett par hundra år senare af Alexander den store, hvilken, hänförd af ställets höga forntidsminnen, lofvade innebyggarna att förvandla deras boningsplats till en stor och väl befäst stad. Denna plan verkställdes dock först efter Alexanders död (323 f. Kr.) af Lysimachos, och den sålunda tillkomna staden, hvilken man i senare tider till skilnad från det homeriska Troja brukat kalla "Ny-Ilion" (Ilium novum), utvidgades och förskönades ytterligare af Julius Caesar, hvilken t. o. m. (likasom sedermera Konstantin den store) skall hafva varit betänkt på att göra den till det romerska rikets hufvudstad. A. M. A.