Kolinhönan, trädvakteln l. virginska vakteln, Ortyx virginianus, zool., hör till underfamiljen fälthöns (Perdicinae) af orrfoglarnas familj (Tetraonidae) och ordningen hönsfoglar. Hon är ofvan rödbrun, med svarta fläckar, droppar och band samt gula fjäderkanter, undertill hvitgul, med rödbruna, långsgående strimmor och svarta våglinier. Ett hvitt streck går från pannan öfver hvartdera ögat. Strupen är hvit med svart infattning. Handpennorna mörkbruna med ljusare utfan, armpennorna äro tecknade med oregelmässiga, brandgula band och stjertpennorna gråblå, utom de mellersta, som äro grågula, svartmarmorerade. Längden utgör 25 cm. Trädvakteln är hemma från och med Canada till Mejikanska viken och har Klippbergen till gräns i vester. Han lefver på sådana fält, der han kan finna skydd i häckar, buskar o. d., samt liknar i lefnadssätt till en del vår rapphöna. Lätet, hvilket ljuder som "bobeit", har förskaffat fogeln det engelska namnet Bob white. Arten håller sig under större delen af året i flockar, som upplösas vid parningstidens annalkande; under denna utkämpas strider mellan hannarna. För sitt
förträffliga kött jagas och fångas kolinhönan flitigt; hon trycker dock ej för hönshund, utan söker rädda sig genom att löpa undan eller flyga upp i träd och der lägga sig utefter en gren. Denna fogel låter med största lätthet tämja sig och har blifvit införd i Vestindien äfvensom med delvis framgångsrikt resultat i England. C. R. S.