Kollár

Kollár, Ján, tsjechisk skald och fornforskare, född i Mossocz i Ungern 1793, var 1819--49 slovakisk predikant vid evangeliska församlingen i Budapest och blef sistnämnda år professor i slavisk arkeologi vid Wiens universitet. Död 1852. -- K:s 1821 utkomna Básne (Dikter) omarbetades till Sláwy dcera (Slavas dotter, 1824; 4:de uppl. 1845), en berömd episk-lyrisk cykel, sammansatt af 640 sonetter. Den Slava, som der erotiskt besjunges, är en personifikation af slaviska stammen. Mycken förtjenst inlade K. genom sin samling af slovakiska folkvisor, "Národnie zpéwanky" (2 bd, 1823--27; 2:dra uppl. 1832--33). Vid hans ifriga arkeologiska forskningar hände det, att hans rika fantasi gjorde betänkligt intrång på den grundliga pröfningen. Arbeten på detta område äro bl. a. Sláwa Bohyne (Gudinnan Slava, 1839), undersökningar om slavernas språk, mytologi och kultur, samt Staro-Italia slawjanská (Det slaviska forn-Italien, 1853; 2:dra uppl. 1863), hvarest han uppställer hypotesen om slavernas stamfrändskap med etruskerna. I skriften Über die literarische wechselseitigkeit zwischen den stämmen und mundarten der slawischen nation (1831; 2:dra uppl. 1844) tog K. först af alla till orda för panslavismen, hvilken idé han dock äfven sedermera nöjde sig med att söka få förverkligad på det literära området. Såsom slavofil framträdde han äfven i sina omtyckta predikningar, Kásne (2 bd, 1831--44). Ett urval af K:s verk jämte hans sjelfbiografi (4 bd, 1862--63) utgafs af Kober.