Kolumbo-rot, Radix columbo, farmak., med., erhålles af Iateorrhiza Columba Miers
(Cocculus palmatus Wallich) och säkerligen äfven af I. palmata Miers, hvilka äro klättrande och slingrande mångåriga örter med handlikt klufna blad, tillhörande nat. fam. Menispermaceae DC., kl. Dioecia L. Kolumborankorna växa i trakterna vid och n. om Mosambik å södra Afrikas östra kust, hvarjämte de odlas på några öar i Indiska oceanen samt i Ostindien. Deras underjordiska axeldelar äro köttiga och utgöras öfverst af en odelad jordstam, från hvars nedre ände utgår ett knippe af morotformiga birötter, hvilka nå en längd af 30 cm. och en tjocklek af 5--6 cm. Det är af dessa birötter drogen tages på det sätt att de befrias från jord och sönderskäras i tvärskifvor af 0,5 till 2 cm. tjocklek. Dessa skifvor torkas i solen eller med artificiel värme och igenkännas genom den skrynkliga, gulbruna barken å skifvornas kant samt genom de olika färgade bältena å snittytan, hvilken i det hela är gröngulaktig, med en gråaktig ring på gränsen mellan veden och barken. Midten af skifvan är fördjupad, emedan märgens vattenhaltiga celler starkast hoptorkat; vedbältet är upphöjdt, såsom minst sammantorkadt. Drogen smakar bittert och är slemmig, men har föga märkbar lukt. Den innehåller kolumbosyra, kolumbin (ett bitterämne) samt det i många växtfamiljer uppträdande berberinet, som jämte kolumbosyran ger den gula färgen åt drogen. Dessutom finnes stärkelse till 35 proc. Kolumbo-roten begagnas med fördel i diarréer, såsom dekokt eller såsom piller af rotens extrakt. O. T. S.