Kongokonferensen

Kongokonferensen, en på föranstaltande af furst Bismarck af Tysklands och Frankrikes regeringar sammankallad konferens, som hölls i Berlin Nov. 1884–Febr. 1885 af fullmäktige för dessa båda stater äfvensom för Österrike-Ungern, Belgien, Danmark, Spanien, Nord-Amerikas Förenta stater, Storbritannien, Italien, Nederländerna, Portugal, Ryssland, Sverige-Norge och Turkiet. Konferensen antog en »generalakt», i hvilken åt alla nationer under 20 års tid tillförsäkrades fullständig handelsoch sjöfartsfrihet i Afrika inom ett område, hvars gränser skulle vara: i n. 2° 30' s. br. till 12° 30' ö. lgd fr. Gr., derefter vattenskillnaden mellan Kongos bäcken och Ogowes, Sjaris och Nilens till 28° ö. lgd, vidare 5:te breddgraden till Indiska hafvet, som derefter skulle vara östgräns söderut till Sambesis mynning. Södra gränsen skulle gå uppför Sambesi till Sjires mynning, derefter följa vattenskillnaden mellan denna och Koanza å ena sidan samt Kongo å den andra och derefter följa Löje från dess källa till mynningen, hvarefter Atlantiska hafvet blir vestlig gräns mot n. till 2° 30'. Det så begränsade området förklarades neutralt, och slafhandel inom detsamma förbjöds alldeles. Likaså skulle ingen af de makter, som utöfvade suveränitetsrättigheter inom detta område, få förläna monopol eller privilegier. Med afseende på de afgifter, som komme att erläggas, bestämdes, att endast sådana skulle medgifvas, som hade karakteren af ersättning, såsom hamn- och lastafgifter, till bestridande eller underhåll af fyrar och bakar o. d. Dock har man sedan Maj 1893 tillåtit Kongostaten att upptaga införseltullar, sedan den redan från början upptagit en ringa afgift å exporterade varor. En af de vigtigaste följderna af konferensen var erkännandet och gränsbestämningen af den då tillskapade Kongostaten.