*Konstantinopel hade 1885, enligt officiella uppgifter, 71,085 boningshus, de flesta små och illa byggda samt bebodda, hvart och ett, af en enda familj, enär osmanernas familjelif ej medgifver dem att hyra ut en del af huset åt främlingar, och 873,565 innev. (utom befolkningen på Prinsöarna och i de vid K. belägna byarna vid Marmarasjön), af hvilka kommo 389,545 på det egentliga Stambul, 237,293 på Pera, Galata, Tophane och förstäderna vid Gyllene hornet, 99,102 på den europeiska stranden af Bosporen och 147,625 på Skutari, Kadiköi och den asiatiska stranden af Bosporen. Af hela antalet voro 384,910 turkar (55 proc.), 152,741 greker, 149,590 gregorianska armenier, 44,361 judar m. fl. och 129,243 främlingar, af hvilka omkr. 50,000 från Grekland. I hamnen, som de senare åren ombygts af ett franskt bolag och som består af tre delar: ångbåtshamnen framför (nedanför) den östra af de båda skeppsbryggor (ej 3), som förena Stambul med Galata, handelshamnen mellan de båda broarna och krigshamnnn ofvanför den inre, in- och utklarerade 1894 18,572 fartyg, om 13,559,300 tons, af hvilka 14,679 fartyg, om 13,383,240 tons, i utrikes sjöfart (britiska fartyg 6,251, om 8,364,000 tons). Sedan 1888 står K., öfver Adrianopel, i jernvägsförbindelse med det öfriga Europa.
Nordisk familjebok · första upplagan
Konstantinopel
Ämne: Hamnstäder och handelsflotta · Svenska städer
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 20 (1899), sp. 1384 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗