Konsubstantiation (af Lat. con, samman, och substantia, beskaffenhet, innehåll), teol., en process, genom hvilken Kristi lekamen och blod tänkas förena sig med brödet och vinet i nattvarden till en massa. Under de teologiska striderna inom de protestantiska kyrkorna på 1700-talet beskyllde de kalvinistiske teologerna de lutherske för att drifva läran om en konsubstantiation, emedan den skulle vara konseqvensen af den lutherska nattvardsläran; men de lutherske teologerna tillbakavisade denna beskyllning, i det de uttalade en förkastelsedom öfver konsubstantiationsläran lika väl som öfver den katolska transsubstantiationsläran (se d. o.). J. P.
Nordisk familjebok · första upplagan
Konsubstantiation
Ämne: Påvedöme och romersk-katolska kyrkan · Kyrka, kristendom och kyrkohistoria
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 8 (1884), sp. 1256 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗