Konunga- och höfdingastyrelsen (Um styrilsi kununga ok höfþinga), en medeltidsskrift af okänd författare. Den kan sägas utgöra ett sammandrag af medeltidens politiska och sociala läror med tillämpning på svenska förhållanden och är indelad i fyra "balkar", i hvilka följande ämnen utredas: 1) hvarför folket behöfver en konung, och hvem det tillkommer att vara rätt konung; 2) huru konungar och höfdingar skola styra sig sjelfva; 3) huru de skola styra sina närmaste underlydande, och 4) huru de skola styra land och allmoge. -- Som man ansett det omöjligt, att ett arbete med en så förträfflig stil och logisk reda kunnat förskrifva sig från medeltiden, och då skriften dessutom ej omnämnes i den öfriga medeltidsliteraturen, hvartill ytterligare kommer, att den enda kända handskriften spårlöst försvunnit, sedan den af Bureus utgafs (1634), förfäktades länge den åsigten att här förelåge ett literärt bedrägeri. Denna misstanke synes redan 1669, då Scheffer utgaf sin upplaga, hafva varit allmän, att döma af dennes försvar för skriftens äkthet. Man har utpekat Joh. Bureus, bokens förste utgifvare, såsom dess sannskyldige författare, med eller utan hjelp af riksrådet Joh. Skytte, i hvars boksamling handskriften skall hafva anträffats af Bureus. Genom den 1867 af S. Elmgren i Helsingfors' senatsarkiv gjorda upptäckten af ett handskriftsfragment (det s. k. "Vadstena-fragmentet"), härstammande från förra hälften af 1400-talet, rentvåddes bägge dessa män från misstanken för ett slikt bedrägeri, och skriftens äkthet bestyrktes. Redan af språkformen i fragmentet är man berättigad att sluta till originalets tillkomst i en betydligt äldre tid än nämnda fragment tillhör. Genom K. F. Söderwalls undersökningar är det också numera ådagalagdt, att urskriftens affattningstid med all sannolikhet bör förläggas till tiden 1335--1350. Angående Konungastyrelsens författare har man haft många gissningar. Bl. a. har man tänkt på biskop Brynjulf Algotsson i Skara (författare till "Biskop Brynjulfs stadga"), domprosten i Upsala Andreas And (hvilken länge idkade studier vid universitetet i Paris), vidare på författaren af parafrasen öfver Moseböckerna samt Karl Ulfsson (Sparre) till Tofta (hvilken i rimkrönikan berömmes såsom en lärd man) m. fl. Författaren -- han må nu hafva varit en klerk (såsom man på goda grunder förmodat) eller en lekman -- har till närmaste förebild haft Egidius Romanus, hvars skrift "De regimine principum" (förf. omkr. 1280) han i sin plan följt nästan stycke för stycke och från hvilken han gjort betydliga, ehuru endast sällan ordagranna, lån. För öfrigt citeras åtskilliga af bibelns böcker, såsom Ordspråksboken, Predikareboken, Vishetens bok, Jesu Syraks bok m. fl. Deremot är det troligt, att citaten från Aristoteles' arbeten härflyta från Egidius' skrift. -- Konunga- och höfdingastyrelsen, som i språkligt, särskildt lexikaliskt, hänseende är en grufva af oskattbart värde, utgafs, såsom nämndt, första gången 1634, af J. Bureus ("En nyttigh bok om konnunga styrilse och höfdinga"). Den var dock färdig till utgifning flere år förut, och Gustaf II Adolf, som skattade den mycket högt, var t. o. m. betänkt på att anbefalla den till skolbruk. En 1650 utgifven, ny upplaga var endast ett aftryck af Bureus'. År 1669 följde en af J. Scheffer ombesörjd edition ("Konunga ok höfdinga styrilse"), försedd med latinsk öfversättning, och 1878 utgaf R. Geete en normaliserad upplaga ("Um styrilsi kununga ok höfþinga"). Vadstenafragmentet är särskildt utgifvet af G. E. Klemming (1868) och S. Elmgren (s. å.). R. G.
Nordisk familjebok · första upplagan
Konunga- och höfdingastyrelsen
Ämne: Norska personer, släkter och institutioner · Norrmän
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 8 (1884), sp. 1298–1299 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗