Koordinatgeometri (se Koordinater), i svenska arbeten oftast kallad analytisk geometri (se Analys 2), är den gren af matematiken, som undersöker geometriska storheter med tillhjelp af deras koordinater. Koordinatgeometrien angifver dels sättet att bestämma sambandet mellan koordinaterna för hvarje punkt på en linie eller yta, d. v. s. liniens eller ytans eqvation, då en bestämmande egenskap hos linien eller ytan är gifven, dels metoder att medelst eqvationerna finna punkters, liniers och ytors egenskaper både i och för sig sjelfva och i förhållande till andra geometriska storheter. Om t. ex. en cirkel är gifven med radien
r, och man vill bestämma dess eqvation, kan man välja medelpunkten, O, till koordinatorigo och två godtyckliga, mot hvarandra vinkelräta radier, OA och OB, till koordinat-axlar. Tager man då på periferien en godtycklig punkt, P, och drager från denna en perpendikel, PC, mot OA, så äro OC = x och PC = y koordinater för punkten P. Och då OP = r, så blir x2 + y2 = r2, hvilken eqvation just är cirkelns eqvation, enär den gäller för hvarje punkt på cirkelns periferi. Ur denna eqvation kunna cirkelns egenskaper härledas. -- Spår af koordinat-geometrien finnas redan under medeltiden. Dess egentlige upptäckare är dock Cartesius, hvilken först framställde den i sin "Géométrie" (1637). Dock hade Fermat ungefär samtidigt kommit på samma tanke som Cartesius, ehuru han ej fick tillfälle att offentliggöra sin uppfinning. G. E.