Kopparafrad, kopparränta, koppartionde, koppartull, kamer., benämningar pä den skatt, som koppartillverkningen i Sverige under olika tider varit underkastad. Konung Hans stadgade 1499, att handel med koppar ej fick ega rum annanstädes än i städerna. Johan III stadgade i ett mandat 1580 förbud mot försäljning af koppar till annan person än hans egna utsände "kopparköpare", hvilka för det pris Johan sjelf bestämt upphandlade all koppar. 1582 följde ett ännu strängare mandat i syfte att regalisera kopparhandeln; men 1590 fick bergsmannen åter rättighet att, sedan han vågfört sin råkoppar och skatten afräknats, få smida resten i plåtar, försedda med kronans märke, mot erläggande af fyra daler skeppundet. Skatten kallades dessa tider än afrad, än tionde. Stora Kopparbergets delegare erlade 18 lispund för hvarje fjerdepart ända till år 1600, då afraden höjdes till 1 skeppund. 1650 sänktes den till 15 och 1718 till 7 1/2 lispund pr fjerdepart samt afskaffades alldeles 1729. Afraden eller tionden skulle enligt konung Magnus' påbud 1347 levereras i tvänne terminer, näml. vid midsommar och mikelsmässan (sista veckan i Sept.). Karl Knutsson ändrade detta 1449 till en termin, näml. tiden för prestmötet i Vesterås, och Gustaf II Adolf bestämde slutligen Tome dag (d. 21 Dec.) till "afradsdag" äfven för kopparskatten. -- Koppartull omtalas först 1615, då kronans vinst å den koppar, som kronan uppköpt och åter afyttrat, betecknades med detta ord. Då sedermera kopparkompaniet (se d. o.) inrättades, erhöll den arrendeafgift, som kompaniet med 22 daler skeppundet för all uppköpt koppar erlade till kronan, namnet koppartull. När kopparkompaniet n:r 2 1638 upphörde, försvann äfven detta slags koppartull; men "vågtull" å kopparn fortfor till 1731, och "stora sjötullen" uttogs af koppar efter tulltaxan under hela 1700-talet. -- Kopparränta benämndes skatten på koppar fr. o. m. 1639. Det var en tämligen dryg
produktionsskatt, näml. 1/4 af tillverkningen. 1770 sänktes den till 1/8, 1800 till 1/10 och 1855 till 1/30 af tillverkningen, hvarefter i sammanhang med afskaffandet af all bergverkstionde äfven kopparräntan genom k. kung. d. 10 Aug. 1877 efterskänktes, dock, hvad beträffar de privilegierade verken, under de vilkor, som k. br. d. 31 Jan. 1879 bestämmer. Kbg.