Kopparglans, grå kopparmalm, chalkosin, redruthit, miner., en gerna sedd och icke sällan förekommande kopparmalm, innehåller 74--80 proc. koppar, 20 proc. jern och resten svafvel, enligt formeln Cu2 S. Den kristalliserar i rombiska former med hexagonal habitus. Färgen är svartaktigt blygrå till stålgrå. Hårdheten 2,5--3, tyngden 5,5--6. Om kopparglans smältes, eller om substansen framställes genom sammansmältning af beståndsdelarna, erhållas oktaedriska kristaller, hvilket angifver en dimorfi hos Cu2 S. Små kristaller af kopparglans hafva erhållits vid Plombières i Frankrike såsom produkt af thermalvattens inverkan på gamla romerska bronssaker. Kopparglans förekominer på lager i kristalliniska skiffrar med kopparkis o. s. v., i Sverige i gneis, glimmerskiffer, hälleflinta vid Mårtanberg, Garpenberg, Sunnerskog och flere ställen på Dal, i Norge gångformigt vid Kongsberg och flerestädes i Telemarken. Utomlands träffas den i vackra kristaller på gångarna vid Freiberg, Siegen, Saalfeld och Cornwall. Egendomligt är uppträdandet vid Mansfeld i den bituminösa mergelskiffern, tillhörande dyas-systemet, tillsammans med kopparkis och brokig kopparmalm, likaså fyndet vid Frankenberg i Hessen, der kopparglans förekommer såsom försteningsmedel för delar af barrträd och ormbunkar. Hj. Sj.
Nordisk familjebok · första upplagan
Kopparglans
Ämne: Enskilda mineral och ädelstenar · Mineral, bergarter och geologi
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 8 (1884), sp. 1334–1335 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗