Körner

Körner [hårdt k]. 1. Christian Gottfried K., tysk literaturvän, ämbetsman, f. 1756, blef 1783 öfverkonsistorialråd i Dresden och 1790 öfverappellationsråd. År 1813 uppträdde han såsom verksam patriot samt utnämndes 1815 till statsråd i preussisk tjenst och 1817 till geheime öfverregeringsråd i kultusministeriet. Död 1831. -- K. har införlifvat sitt namn med tyska literaturen hufvudsakligen såsom fader till skalden Theodor K. (se nedan) och förtrogen vän till Schiller. Den senare bodde 1785--87 i K:s hem och stod framgent i liflig brefvexling med honom. Genom Schiller kom K. äfven i vänskapsförhållande till Göthe och W. von Humboldt. Mångsidigt bildad, musikaliskt talangfull, med fint kritisk begåfning och en hög uppfattning af konsten, ädelsinnad samt gästfri i stor skala, öfvade K. mycket inflytande på sina vänner. Hans egna estetiska och politiska skrifter (utg. af Ad. Stern 1881) äro af mindre betydelse; vigtigare var att han utgaf Schillers verk (12 bd, 1812--15, jämte biografi) samt sonen Theodors poetiska qvarlåtenskap, med teckning af dennes lefnad. Af oskattbart literärhistoriskt värde är slutligen "Schillers briefwechsel mit K." (1847; 2:dra uppl. 1874), som omfattar en tid af 20 år. -- 2. Karl Theodor K., tysk skald, den föregåendes son, föddes i Dresden d. 23 Sept. 1791. Han åtnjöt i hemmet en uppfostran, som härdade hans kropp och gaf honom rika andliga väckelser. Tidigt röjde sig hos honom gry till flere talanger, men framförallt till skaldskap. Det starka intryck han mottog af Schiller fyllde för framtiden K:s öra med klangen och tonfallen i dennes poetiska diktion. K. studerade 1808--10 bergsvetenskap och mineralogi i Freiberg samt inskrefs derefter vid Leipzigs universitet, men måste i Mars 1811 fly derifrån till följd af sitt deltagande i dueller och gatuuppträden. Han begaf sig då till Berlin och kort derefter till Wien för att studera historia, men drogs alltmer till författareskap. Redan 1810 hade han utgifvit den lyriska samlingen Knospen. Under loppet af 1812 diktade han med förvånande produktivitet en rad af dramer, nämligen lustspel, såsom Die Braut ("Bruden", 1841) och Der grüne domino, flere sångspel, de spännande dramerna Toni och Hedwig ("Hedvig eller banditbruden", 1833) samt sorgspelen Zriny (svensk öfvers. 1830) och Rosamunde ("Rosamunda", 1827), båda fyllda af schillersk jamb-patos, men egnade att hänrycka ungdomen genom sin ädla entusiasm. K:s dramer uppfördes med stort bifall. Sjelf anställdes han i Jan. 1813 såsom "hofteaterdiktare" vid Burgteatern i Wien. Han var då redan förlofvad med en skådespelerska. Snart derefter nåddes Wien af maningen till resning mot de franske inkräktarna, och K. tvekade icke att för fosterlandets sak offra sin unga lycka. Han for d. 15 Mars 1813 till Breslau och ingick vid major Lützows frivilliga jägarekår. Denna hade på sin lott att betäcka broöfvergångar, företaga smärre ströftåg o. s. v. Derunder slogo K:s skaldeanlag ut i full blomning, och han skref oupphörligt eldande krigssånger, som sjöngos utantill af de tyska skarorna. Han valdes af sina kamrater till löjtnant och blef i slutet af Maj Lützows adjutant. På återvägen från ett ströftåg till Thüringen, sedan vapenstilleståndet inträdt, sårades K. d. 17 Juni vid det förrädiska öfverfall, som fransmännen gjorde vid Kitzen. Han lyckades dock rädda sig undan, tillfrisknade i Karlsbad och inställde sig i Aug. åter vid kåren, som inlät sig i dagliga skärmytslingar. På en sådan d. 26 Aug. 1813 (K. hade samma morgon diktat sin "Svärdsång"; öfvers. till svenska af Atterbom) blef han nära Gadebusch dödligt sårad af ett skott i underlifvet. Han afled samma dag och begrofs med hedersbetygelser nära byn Wöbbelin under en ek. K:s fader lät uppresa ett monument derstädes. 1863 firades ett K.-jubileum. 1871 restes i Dresden K:s staty (modellerad af E. J. Hähnel). Ett "Körner-museum", rikt på minnen från befrielsekriget 1813--15, inrättades 1875 i Dresden. -- Tyska folket skådar i K. en idealskepnad och hyllar honom för hans lyriska snille, men än mer kanske för hans glada, modiga, af ungdom strålande väsende och hans hjeltedöd för friheten. Bortryckt i det 22:dra lefnadsåret, hann K. såsom skald endast gifva ett löfte om hvad han skulle kunnat utveckla sig till. Hans dramer äro skrifna med en tilltalande lätthet och formsäkerhet, men visa brist på menniskokännedom och idédjup; karaktererna äro alltför abstrakt goda eller onda. Men under de få månaderna af sitt krigarelif fann K. sin egna ton i dessa fosterländska manings- och stridssånger, fyllda af brusande lif, lidelsefull uppoffringshåg och högstämd andakt. Med alla öfverdrifter är uttryckssättet i dem klart och skönt. De diktades dels till gamla folkmelodier, dels satte Weber musik till dem. Dessa sånger, som skaffat K. hedersnamnet "Tysklands Tyrtaios", utgåfvos af hans fader under titeln "Leyer und schwert" (1814; många uppl.). Första samlingen af K:s verk utgafs 1834; vidare må nämnas Wolffs, i 4 bd, 1858, samt en illustrerad praktupplaga 1882--84.