Kostomarov [kastama'raf], Nikolaj Ivanovitj, rysk vitter och historisk författare, f. 1817 i Voronesjska guvernementet, fick sin allmänna och vetenskapliga bildning vid gymnasiet i Voronesj och universitetet i Charkov, der han 1840 aflade magisterexamen i historia och disputerade "Om unionen" (den polsk-litaviska af 1569). Disputationen godkändes af fakulteten, men ogillades af ministeriet. 1843 försvarade K. för magistergraden en ny afhandling "Om den
ryska folkpoesiens historiska betydelse", var sedan några år bosatt i Volynien, sysselsatt med etnografiska undersökningar och lokalstudier till sitt arbete om Chmielnicki. Redan känd och uppburen både såsom vitter och vetenskaplig författare, blef K. 1846 professor i rysk historia i Kiev, men anklagades redan s. å. utan grund jämte skalden Sjevtjenko, på angifvelse af en student, för delaktighet i ett hemligt politiskt sällskap. K. fördes emellertid till Petersburg, satt ett år på Peter-Paulsfästningen och lefde sedermera till 1856 såsom förvisad, i Saratov. 1859--62 var K. professor i rysk historia i Petersburg och har derefter uteslutande egnat sig åt literärt och vetenskapligt arbete. I den lillryska literaturhistorien räknas K., Sjevtjenko och Kulisj som hufvudman för "den ukrajnska slavofilismen". Lillryssarna bilda enligt sin (fullkomligt riktiga) mening en särskild slavisk nationalitet, jämbördig med storryssar, bulgarer, tsjecher o. s. v., och deras ideal är en slavisk förbundsstat under ryskt beskydd. Gentemot de storryske slavofilerna och panslavisterna, hvilkas lära och sträfvan snarare kunna betecknas som panrussism, betonar K., äfven i sina historiska arbeten, den nationella skilnaden mellan storryssar och lillryssar, väljer med förkärlek ämnen ur Syd-Rysslands historia, behandlar visserligen också storryska och allmänryska tilldragelser och personligheter, men ser äfven dem i en egen dager (ar "federalistisk" synpunkt) och polemiserar å ena sidan med storryssarna, å andra med polackerna. Som antinormannist (motståndare till teorien om varjagernas skandinaviska härkomst) disputerade han offentligt med Pogodin, på utmaning af denne, i Petersburg 1860. K. är f. n. Rysslands mest läste historiker. Hans stil är konstnärligt utarbetad och poetisk. Ehuru samvetsgrann forskare, är han likväl ej alltid tillbörligt noggrann i enskildheter. K:s vittra arbeten, på lillryska, finnas samlade under titeln Zbirnik tvoriv Jeremii Galki (1875; han skref till en början under psevdonymen "Jeremias Galka"). Denna samling innehåller utom lyriska dikter dramerna Sava Tjalyj (1838) och Perejaslavska nitj (1841), båda med historiska ämnen från kosaklifvet, samt under titeln Zagadka (Gåtan) dramatiska scener ur folklifvet, tecknade på sagans grund. K. har till lillryska öfversatt Byrons "Hebreiska melodier" (1840) samt stycken af äldre och nyare slaviska skalder. En samling lyriska dikter af K. utkom redan 1840 under titel "Ukrajnska ballader". Från kosaklifvet (1600-talet) har K. tagit ämnet till sitt nyaste arbete Tjernigovka (1881). På storryska har han skrifvit tragedien Kremutius Kordus samt ett par historiska berättelser "Sonen" och "Kudejar". Af K:s många historiska (och historisk-polemiska) uppsatser och skrifter har en del utkommit först i tidskrifter. De vigtigaste äro: "De ukrajnska kosakernas kamp med Polen före Chmielnicki" (1856), "Bogdan Chmielnicki" (1857; 4:de uppl. 1883), K:s hufvudarbete, "Öfversigt af storryska folkets husliga lif och seder under 16:de och 17:de årh." (1859), "Rysslands ursprung" (1859), "Livländska kriget" (1864), "Södra Ryssland i slutet af 16:de årh." (1865), "Ofredstiden" (början af 1600-talet; 3 del., 1866), "Den sydryska folkdiktens historiska betydelse" (1872), "Mazepa" (1882; i tidskr. "Russkaja Misl"; öfvers. i sammandrag i svensk "Hist. tidskr.", 1883). En del af dessa afhandlingar jämte nya förenade K. under titeln Istoritjeskija monografii i izsljedovanija (12 d., 1863 ff.). I denna samling ingå äfven de mest betydande af K:s uppsatser i den sydryska tidskriften "Osnova" (1861--62), i hvilken K. och Kulisj skrefvo det mesta. Nya äro i samlingen bl. a. afhandlingarna om "Kulikovska slaget", "Den litaviska folkpoesien", "Novgorods, Pskovs och Vjatkas äldsta historia", "Raskolnikerna". 1873 började K. utgifva Russkaja, istorija v sjizneopisanijach (Rysslands historia i biografier. Hans lefnadsteckningar öfver Alexander Nevskij och Ivan den store äro öfvers. på svenska, 1882). K. har dessutom för Arkeografiska kommissionen redigerat 11 bd historiska "Handlingar rörande södra och vestra Ryssland" (1863 o. f.) samt "Gamla minnesmärken af rysk literatur" (1861--62). Lll.